Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXIV, 35. Att aoristen sålunda kan i enstaka fall antaga
den betydelse, hvilken man med rätta säger vara egendomlig
för det reduplicerade tempus på -<*, beror helt naturligt
derpå, att hvarje praeteritum (som ej refererar sig till det
förflutna eller tillkommande) i sig innehåller explicite eller
implicite en relation till det närvarande; i den egentliga
s. k. aoristen liksom slumrar denna relation, men kan väckas
till en sådan styrka, att praeteritibetydelsen tränges i
bakgrunden. Å andra sidan är i det grekiska perfectum alltid
det närvarande och det förflutna förenadt, men ingalunda
så, att det alltid utmärker något fulländadt, hvilket såsom
sådant består i det närvarande. Vi få ej alltid i perfectum
söka en beteckning för ett positivt resultat, ännu mindre
för det resultat, hvartill det förflutnas handling kan och bör
syfta, såsom förhållandet utan fråga är med vissa verb, t. ex.
med oi(5a (men ej med omana, éoigaxa, vidi), med IVrrjjea (men
ej med fWau«!, steti). Den fulländade handlingen kan i vissa
fall leda till två på sitt sätt motsatta resultat, hvilka båda
betecknas med samma perfektform1); i andra fall kan
handlingens fulländning i det närvarande bestå in abstracto deri,
att den varat intill det närvarande eller i det negativa
resultat, att den nu upphört2).
Men icke heller dessa bestämningar uttömma det grekiska
perfektets innehåll3). I allmänhet kan man säga, att detta
*) (téfrjxu jag står och jag är borta, Soph. 0. C. 52 och 81. 82.
dictttték^xa wevytiiv ov ttuvox to (’nr ‘1 UVfn Tt nctQci tivoz Ot Cet. \X‘n. dVIem.
IV, 2, 4; Herod. I, 159 I; tödi ov Ttro/.itr-1: Anacr. I. 16.
Handlingens afslutning före det närvarande betecknas i sådana uttryck,
SOm (?€(ItOJXtv o (Jetva (Isocr. Evag. § 70 tov h&åde /qövor tvtv/éottqov
åiafiefiimxtv). — På detta sätt kunna samma tempusformer af alldeles
motsatta verb genom en något olika grammatisk nyancering blifva
synonyma uttryck: vixit, decessit, /JsäWs, titd.ivtijxe (Pl. Apol. 21 A).
3) De gamle grammatici bestämde bland /pdtoi naoir/ijidroi perfectum
såsom beteckning för det nyss (uQti) förflutna, i motsats till
plusquamperfectum såsom beteckning för det längesen (nd/.ai) förflutna
och aoristen såsom den, der obestämdt (åoriintm:) förläde handlingen
till den förflutne tiden (Bekk. Anecd. 889. 891. 12811. Utan att
finna dessa bestämningar tillfredsställande kan’man väl, hvad perf.
och aoristen angår, säga, att de i många enskilda fall hafva en
viss tillämpning (Herod. I, 112 titoxa yag xal iyw — i dag —; Hom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
