Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tempus betecknar den punkt i handlingens utveckling, på
hvilken den nu befinner sig; denna bestämning omfattar
både de fall, i hvilka det utmärker det förflutnas resultat
i det närvarande och de, i hvilka det blott utmärker något
förflutet, som ses i förhållande dertili eller i tanken dertill
hänföres (perfectum logicum). Detta tempus, inom sina
egendomlige gränser mot aoristen å ena sidan och presens
å den andra, har liksom tvänne sidor eller ansigten, det ena
vändt mot det förflutna och det andra mot det närvarande;
af olika verb och i olika textsammanhang kan det ena
framhållas så, att det andra relativt undanskymmes; sker det
senare med den mot det förflutna vända sidan, hafva vi ett
presentiskt perfectum1); om deremot samma sida
företrädesvis framhålles, hafva vi ett logiskt perfectum. Af denna senare
art äro onekligen sådana perfecta som dessa: ls).äxnx«? rr,v övguv
eller l/T/, <rv nsngia^Evxag (har Du någongång ännu varit
sändebud?) Aristoph. Nub. 136, Ach. 610; Lys. XXV, 12 tetgnjgag^xa
nevTuxig2) xal tetquxic vsvavfiuyr/xu xal elaqjogag noU.u* eloerxal
rij/.i.a i.ei.enovQ’yrjxa ovSsvbg /eljor3); IsOCr. Areop. § 77 xal n g 6
-te g o v slgftxtt[tev xal tuxXlv igov/uev; Theophl’. charact. 23 oua el’Xr/CfS
xal åno).ä).£XBv. I det bekanta yttrandet af Pilatus ’6 yiyq«qe«,
féj-gaya vänder sig det förra perfectum mera mot det
förflutna och det senare mera mot det närvarande. Ett märkligt
exempel på ett perfectum, som nära snuddar vid aoristens
egendomliga betydelse, erbjuder yiyova (som i andra fall är
presentiskt perfectum eller rent af presens) i sådana
exempel som dessa: Lys. XIII, 93 inbI iv ™ tots ■/govot, iv &>
II. I, 418 ‘toi as xaxrj cnoi\ téxov iv /Lieyayoioiv ). — Delbriick, Altindische
Tempuslehre p. 6 ff. bestämmer den indiske aoristen såsom uttryck
för „etwas eben geschehenes11. — Äfven i de gamles sats, att den
i och. för sig obestämde aoristen kan allt efter sammanhanget
bestämma sig till pf. eller plusqpf., ligger särskildt, hvad bisatser
beträfiar, sanning (ifftéov tWi o uogujtog, åar ngoofoxfitj to agti, laoåwafisT
toi naoaztiuévtu etc., 1. C.)
’) Om den rena presensbetydelsen är här ej fråga.
2) jfr. Plat. Apol. 32 A åyw ydg, o> !A&t\vctZoi, ccXXyv fiiv ovdefilav
nwTtore ijgga, iftovl.evoa öé.
3) Läsarten är ej alldeles säker, i det somlige codd. hafva en aorist
jämte perfecta (jfr. Scheibe ad h. 1.); jfr. Paul. Cor. II, 11, 25 roi;
éøQaitLa*h]v, urtui éii&äoxhjv, tQi; Ivauayijoa, lu/Sijfieoor ev tvi tiv9et Tlinoirp.a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
