Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var, som kändt är, det ondas egentliga upphof, den som
enligt mytens framställning tillintetgjorde oskulden i verlden
och därmed gjorde ett slut på den förut rådande gyllene
tidsåldern. Efter det att denne ljusets fiende med den blinde
Höd såsom redskap lyckats fälla oskuldsguden ’), trädde skuld
och brott fram i verlden med alla sina för människoslägtet
så olyckliga följder. Då Loke sålunda blef alla ogärningars
egentlige anstiftare, orsaken till att en hämnande lag
behöf-des på jorden, var det naturligt nog, att lagen i känslan
af sin styrka vände sig på en gång trotsigt och hånfullt mot
denne hvemleper, hvars illvilliga anslag icke längre kunde
krönas med någon framgång. Hvemleper må gärna skapa
sig vred, heter det, ty ondskan och skadebegäret äro bundna
af lagens kraftiga arm och den personifierade ondskan blef
också en gång i tiden fjättrad, för att icke slippa lös förr
än vid verldens undergång, då alla band skulle lösas. Huru
mycket Loke än måtte förgrymmas (gœra sik vrépcm) och
rista sig, när han låg där fängslad och träffades af det
ned-drypande ettret, fick han dock nogsamt erfara sin vanmakt.
Redan före Loke själf hade dess utom hans förderfliga
af-komma Fänresulfven fått röna samma öde att för sin ondska
blifva fängslad.
I den mytiska berättelsen om Lokes gripande och
fäng-sling framträda också egendomligt nog de båda skadedjuren
ulfven och ormen (ett slags motstycken till Lokes egen onda
afföda Fänresulfven och Midgårdsormen) — eller just de med
Snorra-eddan (Københavnsupplagan) I s. 184 porr greip eptirhånum
ok tôk wm liann ok rendi hann i hendi hånum, svä at staöar nam
hyndin viå sporöinn lätt kunde leda tanken åt detta håll.
’) Uttrycket Baldrs andskota i Volu spå 33 och Vegt. kv. 11 väcka
erinran om de svenska munarternas användning af annskutta och
skotter till uttryck för den onda makten eller hin onde själf.
Jämför Rietz skotter. Om isl. andskoti i betydelse af djäfvulen se för
öfrigt Egil sson och Cl easby-Vigf ü sson. I fråga om sambandet
med skiota kan förtjäna att särskildt framhållas det i Volu spå 32
mötande uttrycket Iloör nam skiota, hvarefter Höd (och genom
honom medelbart Loke) i den näst följande versen får sig tillagdt
epitetet Baldrs andskoti. Jämför dess utom framställningen i
Snorra-eddan I s. 172—174.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
