Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
saman om ask ok disk, Västm. L. löper sva staver sum
ræver, Upl. L. vari fegher up a stæghl, A. Västg. L.
(Iorp. B. fl. 14) bæpi garp ok iorp samt det i både Upl. L.,
Södm. L., Västm. L. och Håls. L. mötande uttrycket arf ok
orf (1. urf), hvilket senare därjämte innehåller vokalisk
allitération. Vi kunna dock icke här vidare inlåta oss på
detta intressanta ämne (med dit hörande spörsmål), som
är främmande för denna framställning, och vi lämna det så
mycket hällre, som vi hoppas att en annan gång komma i
tillfälle att offentliggöra några i frågan gjorda iakttagelser
samt att då jämväl taga i betraktande det vanliga moderna
slutrimmets sporadiska förekomst så väl i landskapslagarna
som redan i eddans sånger.
Att alliterationsrim och rytmisk form tidt och ofta träda
oss tiil möte i landskapslagarna, har redan förut blifvit af
flere författare påpekadt. Se i detta afseende t. ex. Schlyter
Om Sveriges äldsta indelning i landskap, Upsala 1835, s. 64—65.
Den allitererande versform, i hvilken de gamla lagbuden varit
sedan uråldriga tider affattade, för att lättare kunna läras
och i minnet bevaras, framlyser genast i Västgötalagens
början i de af oss ofvan behandlade inledningsorden. Man
ihågkomme uttrycken böndcer ok bokarlær, biskupær ok
bok-Iteröir mcen. I ögonen faller strax det upprepade k i Kristær,
kristna, kristnir och konongær. Omedelbart efter
inledningsorden följer: Yarpær barn til kirkiu boret ok bepis kristnu
o. s. v., där fe-ljudet förekommer tre gånger såsom rim.
Såsom kändt är, träffar man emellanåt på låuga stycken
i landskapslagarna, som låta omsätta sig i mer eller mindre
fullständig versform. Huru uråldrig en och annan af dessa
allitererande versar stundom kan vara, därpå synes oss
Äldre Västg. L. Ærfp. B. fl. 12 § 1 lämna ett särdeles
märkligt exempel. Man läser nämligen där:
Havir (barn) i knæ ok annatl) i kvipi,
far kristindom,
’) På motsvarande ställe Arvse B. fl. 16 i den yngre redaktionen
förekommer ej ordet annat. I den äldre lagboken saknas åter
barn. Dessa båda omständigheter synas berättiga till det antagande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
