Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till substantivet ensamt, t. ex. ett sådant uttryck som: in
Bruttios legiones f. ad novas scribendas in Bruttios legiones ;
ager super Suessulam f. per agrum Trebianum super
Suessulam per montes Nolam pervenit; ex India elephantos f.
ex India elephantos accitos m. fl. exempel hos de ofvan
nämde filologerna. För att ej framställa ämnet i en oriktig
dager, genom att gifva det språkbruk, som här behandlas,
en alt för stor utsträckning i följd af ofullständiga citat,
har jag sökt anföra exempeln med nödig fullständighet. Af
samma orsak har jag äfven uteslutit exempel sådana som
följande : Cenam isti dabat apud villam in Tyndaritano, Cic.
Verr. 4, 22, 48. Casu signum iste animadvertit in cretula,
ibid. 26, 58. Macedonico bello inexsuperabilior saltus ad
amnem Aoum fuit, Liv. 36, 17, 3. Pernoctant venatores in
nive in montibus, Cic. Tuse. 2, 17, 40. Iter exiguum super
ripam præbens, Liv. 32, 5, 11. Där dylika exempel någon
gång anförts, har det varit till jämförelse med andra. Såsom
Madvig anmärker i den ofvan citerade paragrafen i sin Lat.
Spr., ligger orsaken, hvarför latinska språket undviker
förbindelsen af ett prepositionsuttryck med ett ensamt
substantiv, i dess sträfvan efter klarhet och bestämdhet i uttrycket,
alldenstund dels i följd af dess sakuad af en bestämd artikel,
hvarigenom t. ex. i grekiskan substantivet och
prépositions-uttrycket närmare sammanslutas, dels i följd af dess fria
ordställning dunkelhet kan uppstå. Att emellertid latinska
språket begagnar sig af prepositionsbestämning till substantiv
med större frihet, till och med inom den klassiska prosan,
än man i allmänhet plägar antaga, är uppenbart af de
øx’empel, som här nedan anföras från Cicero, Cæsar,
Sallustius, Livius och Nepos. Denna frihet är i vissa
fall, t. ex. efter verbalsubstantiv och sådana, som innebära
betydelsen af en sinnesstämning emot någon, lika stor som
inom de. moderna språken. Äfven i användningen af rent
lokala bestämningar skyr språket ingalunda dylika
förbindelser, i synnerhet i sådana uttryck, där språket genom
pre-positionsuttryckets inskjutande emellan substantivet och en
dit hörande bestämning kan närmare förena de samma och
dymedelst skaffa sig en ersättning för den felande artikeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
