Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mindre meddelelse.
Satser i nordisk språkhistoria II—10).’)
1. Det samnordiska aksentuationssystemet.
Pä samnonlisk ståndpunkt har ett at minstone nâgot sa när
ursprungligt aksentu ationssystem ännu kvarlefvat2). En
mängd företeelser vinna genom detta antagande dels en hittils saknad
förklaring (t. ex. sådana, som de nedan under nr 2—5 upptagna, som
den olika behandlingen af nk, nt, inp i de särskilda nordiska språken,
m. fl.), dels en bättre förklaring än genom antagandet af biton (jfr
de fall, som anföras af Hoffory i Nord. Tidskr. f. Fil., N. R. III, 299 n. 2,
och af Sievers i Paul-Braunes Beitr. VI, 310, n. 1) eller genom
hänvisningen till den urgermanska betoningen3).
2. Den samnordiska öfvergången ai—e.
Den samnordiska öfvergången ai—e i ett antal ord framför
dubbel-kousonant 4) beror därpå, att den stafvelse, där ai stått, varit obetonad.
Så i cllifu af *ainlifön (jfr därom under nr 3), nekkverr af *naikkvérr,
engi af *aingi, eld- af *ail(i)dé (dat. sing.), helg-, mest-, flest- af
stamformer hai\a)gä-, maistå-, flaistå-s). I andra fall har genom senare
analogibildning ei återinträdt.
3. Räkneordet elfva.
De fsve. formerna af räkneordet elfva (11): tellim, allium hänvisa
pä en urgermansk grundform ainaUfön, svagt feminin, ej ainliföna,
„nom. acc. pl. eines neutralen n-stammes“, såsom Kluge vill (Paul-Braune,
Beitr. VI, 396—7) ; af den sistnämda formen skulle i fsve. blifvit ællivun
(jfr ögun, örun och se Bugge, Rökstenen s. 27). De germanska
forn-språk, där elfva ej ombildats efter tolf och blifvit i-stam, nämligen ags.,
’) Särskilda omständigheter hafva gjort det önskligt för förf. att
redan nu få offentliggöra de här framlagda forskningsresultaten
och hafva nödgat honom till den här iakttagna kortheten i
framställningen. På offentliga föreläsningar har förf. gifvit en
utförligare belysning af de flesta nu behandlade frågorna, och han
hoppas framdeles kunna i tryck omständligare afhandla några
af de vigtigaste.
2) Denna sats har förf. redan uttalat i Tillägg till uppsatsen „Ordet
eld belyst af de svenska landsmålen“ (i tidskriften „Nyare
bidrag till kännedom af de svenska landsmålen11, BandI).
3) Hänvisas kan här ock till de fall, då r’-omljud saknas i de
östnordiska språken, hvarom se Noreen i nyssnämda tidskrift „De
svenska landsmålen11 s. 333 och tillägget till min i not 2 nämda
uppsats om „Ordet eld . . .“ — Äfven för frågan om de
samger-manska ändelsevokalernas motsvarighet på nordisk botten synes
mig ofvan gjorda antagande vara af stor vigt.
4) Jfr därom min uppsats om „Ordet eld..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
