Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då kompar. ännu ändades på -un (se B. 1), och under inverkan äfven
af dem, vore det naturligt, att, då de senare fingo -in (se B. 2), äfven
de förra skulle kunna få formen på -in. — Att det kompar. -in saknas
i äVGL. (liksom alla spår af -un), bevisar intet mot dettas höga ålder;
i fornvästgötskan har nämligen liksom i fuo. analogiens makt tidigare
och fullständigare utträngt -n än i den öfriga fsve. (jfr sats 12).
12. Fno. -u, -i — fsve -un. -in i den svaga
substantivsa m t i verbalböjningen.
Det samnordiska -n, som i fsve. bevarats i nom. och ack. plur.
af svaga neutra (öghun, örun) samt i 3. pers. plur. pres. och pret. konj.
(givin, gavin) har i fno. försvunnit ej genom någon ljudlag, utån
genom analogibildningar.
1) Älst böjdes i nom. och ack. plur. svaga subst. [och adj.] sålunda:
A. subst.: *boga — *tungu — *augun
[adj.: *goda — gåöu — *go9un\.
Däraf uppstod i fno. med vokalslut i alla 3 genus böjningen:
B. subst.: *boga — *tungu — mtgu’)
[adj.: *gåöa — gööu — gobu (jfr sats 11)].
Af svaga neutra behöll i fno. blott hjon2) sitt -n, som fastväxte
vid ordet på grund af ordets enstafvighet och uteslutande plurala bruk
i älsta tider.
2) Älst böjdes i pres. och pret. ind. och konj. pluralen sålunda:
pres. ind.: brenn-um pres. konj.: brenn-im
brenn-id brenn-iö
brenn-a *brenn-in.
pret. ind.: brunn-um pret. konj.: brynn-im
brunn-ufi brynn-id
brunn-u *brynn-in.
Då nu 1. och 2. pers. hade samma slutljud i ind. som i konj. fick
äfven 3. pers. konj. liksom ind. vokalslut, nämligen i för in efter ind:S
a, u. — I fornvästgötskan har utvecklingen varit den samma som i fno.
i detta fall.
13. Fsve. -in i 2 pers. plur. vid verbalböjningen.
Det fsve. -in i 2 pers. plur. har ej uppstått af -ib, -ud genom
någon ljudöfvergång, utån har inträngt från 3 pers. plur. pres. och
pret. konj. — därför är ock i pret. ind. 2 pers. plur ändeisen -in, ej
ha medverkat till -n. — Anmärkas må här, att öghun, örun kunna
i någon mån hafva medverkat till uppkomsten af de ofvan anförda
pronominalformerna på -un, såsom Wimmer antagit (Aarb. f. N. O.
1868, s. 292, n. *).
’) Tamm antager (Om tyska ändelser i svenskan, Ups. 1880,
s. 37 not.), att svaga neutra likdanats särskildt efter de svaga
fem.
2) Jfr om detta ord Noreens uppsats Weiteres zum Vernersehen
gesetze i Paul-Braunes Beiträge VII, 441; i flere enskildheter
afviker jag dock från Noreens uppfattning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
