Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
orsaker, som verka denna skiljaktighet, ansluter jag mig —
af skäl, som utrymmet icke tillåter mig att närmare utveckla
— till den af Thausing (Das naturliche Lautsystem
der menschlichen Sprache, Leipzig 1863, sid. 23)
fram-stälda åsigt, att den karaktäristiska skilnaden mellan tenues
och mediæ ligger i den större eller mindre grad af
spänning, som man ger åt mundelarne vid konsonanternas
bildande *). — Öfriga olikheter mellan språkljud, såsom mellan
starkt och svagt uttalade, mellan hviskade och hårdt
uttalade, mellan nasalerade och icke nasalerade, samt
olikheterna i tonhöjd, äro icke för dem väsentliga. Ett a är
ju altid ft, det må nu uttalas på alla dessa olika sätt, endast
klangfärgen är den samma2).
l) Att icke stämtonens från- eller närvaro kan vara den väsentliga
skilnaden mellan tenues och mediæ, synes mig af flere grinder
klart. Ty den oafvisliga konsekvensen af detta antagande vore,
att en media, som förlorar stiimtonen, genast öfvergår till tenuis;
men nu gifves det faktiskt mediæ utån stämton. Fö” öfrigt måste
väl det kännemärke, som skall karaktärisera skilnaden mellan
tenues och mediæ, vara ett sådant, som förekommer i hvad slag
af tal som hälst, i hvilket man kan skilja mellan dessa båda
konsonantgrupper; men vid hviskning användes ju icke stämtonen,
och de ,,kehlkopfgeräusche“, som vid hviskadt tal skola ersätta
stämtonen, lära väl ej kunna blifva så tydliga vid
konsonantbildningen , att de utån största ansträngning kunna särskildt
förnimmas. — Äfven den åsigten, att graden af exspirationsstyrka
skulle utgöra den väsentliga skilnaden, möter åtskilliga svårigheter;
några anföras hos Briicke, Grundziige der Physiologie und
Systematik der Sprachlaute fiir Linguisten und
Taub-stummenlehrer, 2te Aufl., Wien 1876, sid. 75. Det synes mig,
som om Thausings åsigt blifvit lämnad åt en oförtjänt glömska, och
det är därför, som jag här ofvan velat fästa uppmärksamheten på
den samma, i synnerhet som Sievers i sina allmänt spridda och
högt värderade Grundziiga der L au tphy s iologie synes hafva
på något oförklarligt sätt blandat i hop tvänne skilda språkliga
företeelser, näml olikheten mellan tenuis och media å eua sidan,
samt mellan längd och korthet hos konsonanterna å den andra.
a) Strängt taget, hafva de nasalerade vokalerna en annan klangfärg
än de icke nasalerade, men skilnaden är alt för obetydlig för att
kunna berättiga till uppställandet af tvänne olika språkelement.
Likaså öfverses med de vid konsonanter förekommande små
skiftningar i klangfärg, som äro en följd af samma olikheter i
mun-delarnes ställning som de, hvilka åstadkomma skilnaden mellan
vokalerna, men dessa skiftningar framträda vid konsonanterna
endast helt obetydligt. Se härom Sievera s. 23, anm. 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
