Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De olikheter hos språkljuden, vid hvilka vi behöfva fästa
oss, äro sålunda föranledda af tvänne orsaker: 1)
mun-delarnes olika ställning, och 2) mundelarnes starkare eller
svagare spänning. Det är nu klart, att så länge dessa
tvänne faktorer vid språkbildningen äro sig lika, så länge
bildas ock ett enda språkljud. Men så snart någondera
förändras, så uppstår genast ett annat ljud, och ehuru vi
t. ex. i ordet la vanligen blott urskilja tvänne ljud, så måste
man dock medgifva, att mellan Z-ljadet och a-ljudet en serie
af öfvergångsljud finnes, hvilka skilja sig från hvarandra i
klangfärg i följd af de olika ställningar tungan intager,
under det hon löper från läget för l till läget för a. I fa
och va förekomma också öfvergångsserier, som skulle vara
aldeles lika, då ju förändringen af mundelarnes ställning i
båda orden är den samma, om icke spänningen af
mun-delarne vid b ldandet af f vore starkare än vid v, hvilket
har till följd, att början af öfvergångsserien i fa innehåller
mycket intensivare ljud än samma serie i va. Dessa
öfver-gångar uppfattas emellertid gemenligen aldeles icke, i följd
af den ofantliga hastighet, hvarmed de försiggå. Vid de
klusila konsonanterna göres dock ett undantag från denna
regel, ty här sker öfvergången från ett ljud till ett moment
af ljudlöshet. I appa äro sålunda öfvergångsljuden mellan
a och p nästan aldelas de samma som i affa (i synnerhet
om f är bilabialt); men uuder det de i det senare ordet als
icke urskiljas, förnimmas de däremot lätt i det förra, i följd
af den ljudlöshet, som efter dem inträder: man märker att
det icke är a-ljudet, som slutar stafvelsen, utån att denna
slutar med ljud, bildade under en helt annan munställning
och af en starkare intensitet än a. I ump- (ex. lampbod)
förnimmer man likaledes den starkare intensiteten, som
inträder, innan alt ljud upphör. I asp- är väl intensiteten
den samma, men läpparne slutas, hvilket betydligt förändrar
klangfärgen. O. s. v.
Detta är nu de implosiva ljuden. Som man lätt finner,
äro i de tre gifna exemplen appa-, amp-, asp-,
öfvergångs-serierna ingalunda de samma, men de sluta dock alla
tämligen lika, och det är detta slut, som gör, att de alla af den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
