Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vedertagna benämningen „språkljud“ , hvilken, såsom jag
ofvan visat, dels hvilar på en oriktig princip, dels också
är för trång. Bäst vore ett namn, som icke egde någon
bibetydelse als, och i brist på bättre återupptar jag till
begagnande i denna uppsats den gamla, men nu så förkättrade
benämningen ,,bokstaf“ (litera). Den olägenheten, att detta
namn äfven tillkommer skriftecknen, är af ringa betydenhet,
då naturligtvis ytterst sällan en förväxling kan ifrågakomma.
Definitionen på bokstaf i denna betydelse blir naturligtvis:
hvad som frambringas — det må nu vara ljud eller
icke — under det luft utdrifves ur lungorna och
talorganerna innebafva en viss ställning samt en
viss grad af spänning. Denna definition är affattad i
öfverensstämmelse med det kända förhållandet vid bildandet
af vokaler, liquidæ, nasaler och spiranter; men är den också
adekvat? Omfattar den äfven de vid de klusila konsonanterna
förekommande ljudlösa momenten ? Den senare delen af
definitionen, eller att talorganerna under tiden för
bok-stafvens bildande skola innehafva en viss ställning med en
viss grad af spänning, slår förträffligt in, ocb äfven den
förra passar; ty att utandningsprocessen verkligen förblir
oafbruten äfven vid de klusila konsonanterna, Oaktadt munnen
är tillsluten och den framprässade luften icke kan komma i
beröring med den yttre luften, därom är det lätt att
öfver-tyga sig. Man kan ju inprässa en rätt betydlig massa
luft i munnen, äfven sedan den blifvit spärrad, och det
torde icke erfordras ens tjugondedelen häraf för att
åstadkomma äfven en ,,lång“ konsonant — naturligtvis af den
längd, hvarmed de i talet verkligen förekomma, icke den
onaturliga längd, hvarmed vi gärna vid undersökningar förse
de långa konsonanterna såväl som vokalerna för att
förtydliga denna deras egenskap. Och huru skulle mediorna
kunna blifva „ljudandeom icke exspirationen trots
munnens tillspärring fortfore? Men nar altså utandningsprocessen
verkligen kan fortgå vid de klusila konsonanternas bildande,
och det mycket längre tid än som verkligen beböfves, är det
ej skäl att antaga, att den blir afbruten af detta lilla hinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
