Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lika litet som vid bokstafsskriften öfvergångarne
betecknades, lika litet kunna de otaliga öfvergångsljuden i
ljudskriften göra anspråk på någon särskild beteckning, då
en sådan blefve snart sagdt omöjlig. Ljudskriften skulle
sålunda helt och hållet sammanfalla med bokstafsskriften,
funnes ej de besvärliga klusila konsonanterna till, ty här
måste öfvergångsljuden utsättas, om skriften skall förstås.
Då ljudserierna äro olika alt efter de bokstäfvers olikhet,
mellan hvilka de stå, kunna de kanske lämpligast tecknas
t. ex. [a .. .p\ [s ...p], [j?...«], [/>... m] o. s. v. De enkla
tecknen p, t o. s. v. kunde då användas i slutet af ord, där
ingen mera bokstaf följer.
Anm. Öfvergångsljuden förekomma altid mellan bokstäfver,
tillhörande samma stafvelse. Mellan tvänne stafvelser däremot
bortfalla de, i det att de nödiga förändringarna i artikulationen
verkställas under det uppehåll i utandningen, som inträder mellan
stafvelserna. Från denna regel göres dock vid de klusila
konsonanterna ett undantag, ty då en sådan kommer i slutet af en
stafvelse, bortgår den inspärrade luften först med den påföljande
stafvelsen, hvarvid öfvergångsljuden åter uppträda och måste
i räknas till den andra stafvelsen. — Om talorganerna icke
verkställa de nödiga rörelserna under stafvelsepausen, utån kvarstå i
sin förra ställning, ända till dess den nya stafvelsens exspiration
begynner, har detta till följd det så vanliga ..inskjutandet" af
en ny konsonant, såsom t mellan l eller n och s, p mellan, m
och t, b mellan m och l eller r, d mellan n eller l och r o. s. v.
Stöta två vokaler till sammans i olika stafvelser, och
öfvergångs-rörelserna icke äro verkstälda, då den nya stafvelsen skall börja, så
uppträder här den konsonant, hvars bildning närmast liknar den
föregående vokalens. Sålunda inskjutes ofta j efter vokalerna i,
e och ä o. s. v.
Efter dessa principer få vi exempelvis följande
beteckningar: [p ... å\A (==’ på), s [s .. .p\-\jp . . . å] A (= spå),
A-[p ... a\ a (= apa), ‘aM-[p ... a]a (= hampa), va [a ... i]—
\t... n\ na (= vattna), rE-p (= rep), ‘a [a . .. i]—t (= hatt),
\t... a] A-[d.. .1] la eller \t... a] a [a ... d\ — \d.. .l]la (=
tadla), \t... a\ A[a ... ... ä\ Å-s eller [i... a] A-\k ... ä\
A-s (= tak-ås), u [u .. .p]—\jp ... å] A (= upp å eller upp
på), \t... a] a [a .. .^]—\p ... t\ -\t... o] o (= tapto) o. s. v.
Öfvergångarne mellan tvänne bokstäfver utföras altid
på det sätt, som ligger närmast till hands, och däraf är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
