Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
element — de klusila konsonanterna — fordrade att
åter-gifvas för ögat; men om nu alla dessa pauser, som ju i och
för sig äro aldeles lika, återgåfves med samma tecken, så
råkade man i den nödvändigheten att äfven i vissa fall
beteckna öfvergångsljuden, för att skriftspråket skulle kunna
förstås lika väl som talspråket. Men därigenom råkade man
i strid med bokstafsskriftens princip, och valde hälre det
vida enklare sättet, att skaffa sig olika tecken för pauserna,
alt efter de olika sätt, livarpå dessa bildades. —
Naturligtvis vill jag ej härmed påstå, att vårt skriftspråks uppfinnare
och utbildare resonerat på detta sätt, utån man har
förmodligen velat gifva ett särskildt tecken åt hvarje ljud, men
vid de klusila konsonanterna omedvetet förblandat
känselsinnets förnimmelser med hörselns (då man nämligen måste
antaga, att den skrifvande i allmänhet upptecknat sitt eget
språk, icke en annan persons, som talat högt för honom),
och sålunda kommit att med samma tecken återgifva — icke
samina ljud, utån —■ samma ställning och verksamhet hos
talverktygen.
Det kunde gifvas ett sätt att undvika så väl ljudskriftens
svårigheter som bokstafsskriftens inkonsekvenser. Man kunde
nämligen säga, att t. ex. a icke betecknar det ljud som
frambringas, under det luften utandas och talorganerna innehafva
ett visst läge (α-läget), utån att a betecknar, att luften
utandas och talorganerna innehafva α-läget. Det vore
sålunda de olika momenten af talverksamheten, icke
resultatet af den samma, som borde betecknas. En sådan skrift
skulle till det yttre komma att helt och hållet sammanfalla
med den bokstafsskrift, som jag i de föregående
undersökningarna användt. Men ett dylikt förfarande är helt visst
oberättigadt. Ingen fins väl, som vill påstå, att nottecknen
icke beteckna själfva tonerna, utån den verksamhet,
hvar-igenom de frambringas. Och på samma vis är det med
språket. Det var, såsom vi sett, det första stora steget i
skriftens historia, att låta språket — det uttrycksfullaste
medlet för tankens försinligande — blifva det betecknade,
och naturligtvis det hörda språket, det akustiska fenomenet.
Skriftens idé är att låta ögat göra tjänst i stället för örat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
