- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift for filologi (og pædagogik) / Ny række : Femte bind /
167

(1874-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ock då örat uppfattar resultatet af talverksamheten, icke
denna verksamhet själf, så måste äfven ögat tänkas uppfatta
tecken af resultatet, icke tecken af verksamheten. En
fullkomlig ljudskrift borde sålunda äfven blifva det
fullkomligaste slaget af skrift.

Men härvid är ett att märka. Liksom man vid
talspråket tänker sig så väl en talande som en hörande, så
förutsätter skriftspråket både en skrifvande och en läsande.
Betraktar man skriftspråket från den skrifvandes sida, så
måste man väl äfven tillerkänna honom rättighet att skrifva
som han talar, det är: återgifva de olika momenten af
talverksamheten. Det är denna fordran, som — i enlighet
med hvad jag ofvan antydt — omedvetet gjort sig gällande
vid de klusila konsonanternas beteckning i vårt nuvarande
skriftsystem. Ett fullkomligt skriftspråk har sålunda att
taga hänsyn så väl till den skrifvande som till den läsande,
som härvid föreställa den talande ocb den börande. Men
huru ett i allo konsekvent skriftsystem, som kan uppfylla
dessa fordringar, står att vinna, inser jag icke. Konsekvensen
måste sålunda åt någondera hållet uppoffras, och i sådant
fall synes mig den strängt fonetiska skriften, om skriftspråket
betraktas uteslutande som ett medel att uttrycka sig, hafva
de mest berättigade anspråk på att i det allmänna lifvet
blifva den berskande. Men rätt är icke altid lätt, och
därför torde allmänheten ännu länge, äfven om med
fonauto-grafens och fonografens tillhjälp en fullkomlig ljudskrift
skulle kunna åstadkommas, med förkärlek hålla sig till
bok-stafsskriften. en skrift, som äfven särskildt rekommenderas
åt språkforskaren, då den för honom är fullt berättigad.
Ty då han måste fästa sin uppmärksamhet vid språket både
såsom hördt och taladt, både såsom ett resultat och såsom
en verksamhet, och företrädesvis vid den senare sidan, så
har han också vid beteckningen att iakttaga det samma, och
hvad kan väl i sådant fall blifva lämpligare för honom än
bokstafsskriften ?

Upsala i aprill 1879.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:59:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordfilol/nyr5/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free