Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En så sträng bestämmelse som förlusten af all egendom,
i fall tionden icke ordentligt utgöres, står ej i
öfverensstäm-melse med den kyrkorätt, som innebålles i de äldre svenska
landskapslagarne, hvilka här närmast torde förtjena att tagas
i betraktande. Allra minst kan en så drakonisk förordning
vid den tidiga period, till hvilken Forsaringen måste hänföras,
tänkas vara vidtagen af folkets egen lagstiftning (at liupriti).
Enligt den yngre Vestgötalagen (Kirkyub. 37, 38) skall bonde,
om han öfver kyndelsmessan „sitter qvar“ med hela tionden,
böta 16 örtug; har han icke före påsk utgjort så väl tionden
som böterna, skall han vara i bann (forbup), tills han gjort
rätt för sig. Likaså omtalas i Smålandslagen (Kristnub. 14)
och Uplandslagen (Kirkiub. 7) såsom straff, att presten
utestänger den tredskande bouden från nattvarden på påskdagen.
Konfiskation af löst och fast förekommer ingenstädes.
Sär-skildt vill jag fästa uppmärksamheten vid Ostgötalagens bud
i detta fall (Kristnub. 13): Nu sitær honcle ku ar nicep tiunde
um ar, höte firi prea öra ok ut Hundan præstinum ælla pöm
stim Hundan a; sua firi annat ok sua firi pripia. Sitær kuar
um pry, höte biskupe prea markær. De norska lagrum, som
prof. Bugge åberopar (sid. 44), torde icke uppväga dessa
vitnesbörd från svensk sida, enär kyrkans rättsliga ställning
till följd af kristendomens våldsamma införande i Norge var
helt annorlunda beskaffad än hos oss. De svenska
konunga-bref, som prof. Bugge anför (sid. 46), nyttja endast
allmänna talesätt, men i händelse Helsingarnes egen lag af
ålder hade varit så sträng som prof. Bugges tolkning
förutsätter. skulle i dessa diplom säkerligen ett åberopande deraf
hafva förekommit. Sjelfva ordet tionde nämnes ingenstädes
i inskriften, hvarigenom stadgandet, så vida det tydes såsom
syftande derpå, får en allt för sväfvande och nästan oklar
form, som föga påminner om den fornsvenska lagstilens skärpa
trots all dess prägnans.
Den tolkning, som jag föreslår för att aflägsna dessa
sakliga svårigheter, kräfver ingen annan förändring af prof.
Bugges ordindelning, än att hafskaki skiljes i sär: hafsk aki.
För öfrigt fattar jag några ord i en annan betydelse än
prof. Bugge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
