Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9) Vi hafva ofvan anmärkt, att gen.-abl. förekommer
vid verb, som betyda mottaga, hvad som äfven naturligen
gäller om ett andligt mottagande, t. ex. vid verb, som
betyda höra i uttrycket höra något af någon (Delb. ALI.
s. 15): ταντα ηχούσα Καλνψονς, μ, 389; χέχλντέ μεν μν&ον *
ΑΧε-ξάνδροιο, Γ, 85; χέχλντέ μεν μν&ων, μ, 271 etc. τό γε μψρος
έπεν&ετο, Ρ, 408. έχείνων δ’τ/σ&όμψ τάδε, Eur. Andi’. 72. τοντο
σοί μ«&εΙν, Soph. Trach. 408 etc. Däremot är gen. att
uppfatta såsom partitivus i sådana uttryck, som πατρ’ος άχονω, det
är „audio paternum aliquid“, Siecke, s. 34. Vid sin
framställning af Sieckes uppfattning af gen. i dylika talesätt
(i öfverensstämmelse med Grimrn och Curtius) tillägger
Hiibschmann (Casusl. s. 88), att det är klart, att gen. i ett
clylikt uttryck måste hafva partitiv betydelse, ,,da nicht der
Vater selbst gehört werden könne, sondern nur seine Worte,
Befehle oder sonst étwas von ihm.“ Samma man tillägger
(s. 111), att denna betydelse framgår ur genitivens
grundbetydelse, ty y,véog 0)r άχονειν των γεραιτέρων ·&έλε = τη των γε-
ραηέ^ων, ihre Worte, Rathschläge etc. Wo aber nicht etwas
von einer Sache, sondern sie selbst in Betracht kommt,
steht der Accusativ: άχονειν φ&όγγον.“ Af det som anförts,
framgår, att gen. skulle vara af alldeles olika art i dessa
sist nämda uttryck med gen. i de ofvau anförda exempeln.
Genitivus i uttrycket χέχλντέ μεν, έμεϊο, som ol’ta förekommer
hos Hom, skulle vara af annat slag, än i de ofvan anförda
ex.: χέχλντέ μεν μν&ον (-ων), eller i ταντα ηχονσα Καλνψονς, af
aunat slag, .än i den följande versen (390): ή δ’εψη Έρμείαο
αντή «χοϊ·σαι. Att genitiven är af ablativt ursprung och
betydelse i sådana uttryck, där en ackusativus tillkommer, kan
man se, om man jämför gen. i motsvarande lokala uttryck,
nämligen vid λαμβάνειν, τνγχάνβιν (dessa verb synas lämpligare
kunna sammanställas med άχονειν än det af Delbriick anförda
δέχομαι, ty höra förnimma är att andligen fatta): δώρον
τών έμων χειρών λαβών, Soph. Ο. R. 1022. Fullt motsvarande
äro t. ex.: οι’ οΐόμε&α τενξεσ&αι έπαινον, Xen. An. V, 7 33 OCll
χέχλντέ μεν μν&ων, ehuru den lokala bet. hos gen. i det först
nämda ex. försvunnit, ligger dock den separativa betydelsen
klar. Om vi sedermera betrakta exempeln, i hvilka ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
