Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen. förekommer, så är betydelsen hos denna ej så klar, ty
man kan i dessa stundom inlägga en separ a ti v betydelse, t.
ex. i det ofvan anförda ’Ερμείαο „höra H. eller höra af H.“.
Delbriick anför såsom ex. på gen.-abl. (ALI s. 15): rt αντ’ος
παρεών »j άλλον άχονσας, ■&, 491, i hvilket ex. således en separativ
betydelse bör inläggas i gen. (,,af ngn annan“), hvad som väl
låter säga sig; men emellertid måste gränsen emellan
genitiven och gen.-abl. blifva mera eller mindre subjektiv i dylika
talesätt d. v. s. ungefär det samma som ingen gräns als.
Liksom vi i föregående moment vid verben fatta i vissa
talesätt måste lämna förhållandet emellan genitivens
egentliga och separativa betydelse obestämdt, så måste äfven
vara förhållandet i dessa talesätt, i hvilka, såsom vi nyss
antydde, gen. är af samma slag, som i föregående, men så
mycket oåtkomligare för en noggrann analys, som den
begagnas uteslutande i rent andlig och öfverflyttad betydelse
och sålunda ligger fjärmare från ablativens grundbetydelse.
Emellertid är, af hvad som anförts, uppenbart, att
Hiibsch-manns m. fl.s uppfattning af (ακονειν) πατρός såsom faderns
ord, stämma o. dyl. ej är fullt riktig, nämligen lika litet
riktig, som man i uttrycket λαμβάναιν τινός, har att tänka sig
■/βρα, χεφαλψ eller något dylikt, hvad som synes af sådana
uttryck som: πριν γέ τι σης τε βοής σοί & έλχομενο’ιο πν&έσ&αι,
ζ, 465; Α, 25? etc. Delbriick har i sitt senare arbete
(Grundl. s. 48) närmare bestämt sin uppfattning af i fråga
varande genitivus så, att gen., som står ensam, anser han
vara egentlig och ursprunglig, men då en ackusativus fogas
till verbet därjämte, af ablativ natur och ursprung. Han
tillägger doch i det förra fallet „sobald es sich um das
Gehörte handelt“, genom hvilken inskränkning medgifves, att
ensam gen. äfven kan hafva ablativ betydelse och såsom
ablativus uppfattas bör.
10) En ursprunglig ablativus hafva vi enligt Delbriick
(ALI s. 12) att söka i de uttryck, där gen. angifver ursprung
och härkomst. Den förekommer hos Hom. i förening med
verben γίγνομαι, εχγίγνομαι, ειμί, εξειμι, υρννμί, — εξυπανίστη μι,
έχψνω, t. ex.: χλαγγΐ, γίνετ αργνρέοιο βιόϊο, Α, 49; Α, 456 etc.
Vid verbet είναι ser man tydligt denna genitivens slägtskap
Nord. tidskr. f. filol. V. ]4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
