Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flertalet af de ur infinitiven framgångna «»-stammarna äro till betydelse
abstrakta.
En med nu betraktade företeelse analog öfvergång — som synes
oss på det mest slående sätt bekräfta den uppfattning af u i förunautr
oek dylika sammansättningar, vi sökt göra gällande — är påvisad på
fornnorskans område af Osthoff i hana intressanta arbete „das Verbum
in der Nominalkomposition“. Osthoff framhåller här bland annat
följande. Då fornnorskan, jämte en serie på ja afledda verb, tillika egde
substantiva ja- (i-)stammar med samma radikal, så väl i fritt tilstånd
som sammansatta, så gick utvecklingen småningom därhän, att jämte
ett ja-klassen tillhörande verb, uppträdde i komposita qvasi-substantiv
såsom första sammansättningselement, utån motsvarande själfständiga
former, t. ex.:
Då man hade hiröir jämte hirba och sammansättningen hirdiåss,
eller eydi „ eyba „ „ eybiland,
så kunde man till slut få former som
brennisteinn vid sidan af brenna men utån motsvarande subst. *brenni,
sprettitibindi „ „ „ spretta „ „ „ „ *spretti,
Dylika former som de först anförda förklarar Osthoff (sid. 15) —
af hvilken vi blott äro ett eko — hafva gifvit „dem sprachgefiihl
da-durch veranlassung, das erste glied der zusammensetzungen, fälschlich,
gleichsam volksetymologisch, mit den gleichlautenden stämmen der
nebenliegenden verba in zusammenhang zu bringen. Und die folge
davon war“ — fortsätter han — „dass das auf solche weise abirrende
sprachgefiihl nunmehr auch neubildungen wagen konnte, bei welchen
unmittelbar ein verbaler stamm als erstes glied der nominalkomposition
werwendet ward.“
Att bland de af oss till granskning upptagna komposita förunautr,
sökudålgr ej böra härledas från för och sök — äfven om dessa ords
förekomst kunnat på grund af ljudlikheten bidraga att stadga bruket
af dylika sammansättningar — framgår äfven däraf, att, såsom Osthoff
(sid. 111) likaledes ganska riktigt anmärker, „sådana feminina som gröf1)
och öfver hufvud taget alla nomina, som hafva w-omljud i nom. sing.,
icke hafva något spår däraf, eller låta de, om man så hällre vill,
„riick-umlaut“ inträda, hvilket Grimm bland annat bevisar genom former som
jardhås, jarbbwar af jörö, ,,jord“.“
Denna lilla uppsats är, som man torde finna, egentligen blott ett
korollarium af de åsigter, Osthoff i ofvan nämda skrift utvecklat; men
då denne forskare ej finnes hafva beaktat förekomsten af sådana former
som förunautr o. d., har det synts oss lämpligt att med begagnande
af hans metod ställa dem i deras riktiga belysning.
§ 2. Svenskt sutare, danskt suder — lat. sutor.
Såsom benämning på den fisk, Cyprinus tinea, hvilken i svenkt
riksspråk vanligen kallas lindare, förekommer stundom äfven sutare
’) Formen gjöfmildr, som Gislason (Tidskrift for Philologi og Pædag.
VI. sid. 246) anför, står alldeles enstaka. Den är väl en gammal
analogibilduing, såvida ej skritfel får antagas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
