Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vokal och rotvokal är knapt berättigad : vi erinra om τρωπάω ai
τροπή, τρίβω af stam τςϊβ-,
Afdelningen om konsonanterna och deras förändringar (§§ 9 —
13) är fortjenstfull: den stöder sig på en verkiigt ljudfysiologisk
uppfattning och utgör ett försök att i läroboken införa
ljudfysiologiska förklaringar både af sjelfva ljuden och deras
förändringar. Jämförelser förekomma med norska, svenska, latin,
franska och till och med italienska, — det sista något oväntadt.
Någon gång är uttrycket ej fullt klart, ss. i § 9, 7. Att
härleda τάσσω af en rot ταγ-, πρόσσω af en rot πραγ- bör väl också i
skolgrammatiken uppgifvas. Curtius’ betänkligheter att i sin
skolgrammatik intaga den rätta förklaringen, πράσσω af πραχ-)ω
(Erläut.2 s. 39), förtjena ej mycket afseende, dä mer än ett
påstående utan tillfyllestgörande bevisning i skolgrammatiken måste
göras. Bättre är väl att säga, att v. i vissa fall öfvergår till γ,
ss. i έ-πλήγ-ην af πλήσσω, έ-σφάγ-ην af σφάττω — detta må nu i
den vetenskapliga språkläran förklaras huru som hälst
(Curtius, Etym.5 s. 533, Meyer, Griecb. Gram. 198) — än att
lära gossen, att γ -j-j stundom öfvergår till σσ (ττ), stundom till ζ·
Hvilken föreställning får lian om en ‘ljudfoi/’, om han iår lära
sig, att den än följes, än icke följes! Förf.s framställning af dessa
ljudförändringar utmärker sig äfven med denna eftergift för det
gamla framför de vanliga reglerna, i det han såsom hufvudregler
upptager : ‘4) τ og ■&, y. og χ smeltede med et efterfølgende j
sammen til σσ eller ττ — 5) δ og γ smeltede med et efterfølgende
j sammen til ζ\
Böjningslär an indelas sålunda: I. Substantivers og
Adjec-tivers Déclination, II. Adjectivernes Comparation, III. Adverbier,
IV. Pronominer, V. Verbers Bøining (Conjugation). I
deklinationsind einingen följer förf. Curtius. Substantiven och adjektiven äro
delvis sammanförda, i det adjektiv efter den vokaliska
deklinationen äro instuckna i substantivens vokaliska deklination, men
adjektiv efter den konsonantiska deklinationen behandlas under
‘Oversigt over Adjectiverne’.
I redogörelsen för kasusmärkena i l* deklinationen äro ett
par uttryck mindre riktiga, då det beter, att i gen. sing, o med
a sammandrages till ov och att i nom. plur. neutr. o förändras
till κ. ^-deklinationen är enkelt och kort framstäld. Vi sakna
dock, biand annat, dorisk böjning af främmande namn, ss. Όρόντας
(Xen. An. I, kap. 6).
Substantiv efter 2a deklinationen delas i 3 hufvudafdelningar :
A. Stammar, som ändas på ett explosivljud och (eller?) X, v, ρ,
hufvudklassen; B. Stammar, som ändas på en spirant (σ, f, j),
spirantklassen; och C. Stammar, som ändas på en af
halfkonso-nanterna (v eller i), lialfkonsonantklassen. För hvarje klass
upptagas först böjningsexempel, derpå följa redogörelser för
kasus-bildningen och enskilda afvikelser. Vi frukta, att under
hufvudklassen för mycket gifves på en gång. Lärjungen har helt visst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
