Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ännu mycket mera oberättigadt måste det vara, att på
grund af en eller annan osammandragen form på -εω hos
Alcaeus (eller Theocritus), införa massor af osammandragne
former på -βω i texter, som, enligt författarens eget antagande,
tillkommit på helt annan tid och ort än Alcaei sånger.
Vi komma nu till det andra slaget af former med
«-stam, nämligen de othematiske med konstant lång vokal.
Det är bekant, att äfven i vår vanlige Homerus former af
detta slag fcrekomma, ss. σνλψψ N 202, άηεάψψ, λ 13,
γοψεναι, ‘όρηαι ξ 343, hvilka former icke kunna härledas af
verba contracta σνλύω , άπειλέω, γοάω, οοίω, emedan de i detta
fall skulle såsom kontraktionsljud haft «, ει (jfr. άμε ναι, φ
70, det enda homeriska exemplet på infinitivform -μεναι af
verbum contractum). På grund af likhet mellan desse
former och vissa i aeolisk poesi och på aeoliska inskrifter
förekommande (αΐνημι, κάλημι, ασννέτημί), kallar man af ålder
förenämnde former aeoliska, icke såsom om σνλψψ, γοψεναι
skulle vara aeoliska, utan man antager dem vara ioniserade
af σνλάτψ, γοάμεναι, hvilket onekligen är i smått eller på en
punkt samma antagande, som genomgår Ficks hela
textrecension. Då äfven Christ upptager formerna σνλψψ, ψοιτψ
τψ (aeoliskt och forngrekiskt : σνλάτψ, φοιτψψ), är det
onekligen inkonsequent att förklara έδάμνα, ίκίρνα (icke af έδάμναε),
utan såsom „residuum ex vetere graecitate“ eller af praes.
δάμναμι (1. c. 148). Nauck läser eller föreslår följdriktigt
xtnvij, δάμνή, πίτνη (n 52, ξ 78, Φ 7 m. fl.), i det han vill
reducera dessa imperfecta till vanliga former af ionisk
μι-konjugation, liksom E 746. δάμνατ (i. e. δάμναται f. δαμνα) λ 221.
Men om ock Ficks förfarande har konsequensens förtjenst,
kan mot detsamma med fog anmärkas, att hans aeoliske
/«-former till stor del äro fritt konstruerade och sakna
motbilder i litteratur och inskrifter. De starkaste exemplen
på sådan konstruktion torde vara konjunktiven βάισιν ξ 86
(άλλοτρίης βώσιν καί σφί Ζενς λψδα δώι/) och futuriformen βάλημαι
(βαλέομαι). Men under det futuriformen framför allt förvånar
genom bildningens djerfhet, är βάισιν i synnerhet intressant
genom det medgifvande, den måste innehålla, att de aeoliske
jui-formerne till sin uppkomst äro kontraherade former
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
