Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yo tu
[ytvETca ös naget to Va.] avmyr\ tovto naga to ava [åvct Va.] to
syxelevafAciTixbv êmççrifici. II nccçù to ccyco, ocyœ, åyij [ayœyij Va.],
y.ctl avcoyij, i] êyxéXevaiç, öi rtç ayofiév ti y.al cpéçofiev. cO nagctTCtTixog,
vjvcfyovv ■ to t q hov, rjvwyei • JeïÇcti ôr/vcoysi w nev&ego) [z 170]. cO
fiéXXcov, åvaiy^aco • o aôçiaTOç, yvcoyrjaa • o dewegog, r/vcoye, xctl xutci
a a a)
ovoxoXrp’, uvayev. "H sx rov avdyco, 5J éx tov åvcl^io [<wä£cd Vb.J
aéXXovzog \ avaya. tovto sx tov livat;, o jxèXXav àvâ^a Sorb.] • o fisaog
nagaxelfievog, nvrffa • xal äuneg éx tov nsnXrjytt fiétrov nagaxei/lévov
iyivero grjfia n enXr^a, ovt a xal àno tov uvrffa /.lèaov nagaxeifiévov
yivbTai Qijfjta avaya, rgonrj tov fxaxgov etg fiaxgov tov avrtya xrX.
De ögonskenliga fel, hvaraf texten på detta ställe lider, kan
man till större delen utan svårighet afhjälpa genom att anlita
Gaisfords kritiska apparat, ur hvilken jag ofvan inora klammer
bifogat de för mitt ändamål viktigare varianterna. — Det första
stycket om àvayâ (-sa, jfr ofvan) af åvayr) och detta senares
tvänne härledningar återfinnes med några få afvikelser i den
utförligare redaktionen af Zonaras’ lexikon, ed. Tittmann I, 323,
något som Gaisford lemnat oanmärkt, yéyovsv åvevyij ger ingen
mening, och synes därföre böra ändras till yéyove ôè nagà to
åvay-ij, detta i öfverensstämmelse med Vossianus a. och till någon
del också med Zonaras, som har rsyove Sé med ett i detta
sammanhang oförklarligt öé, som Tittman vill stryka. Luckan är naturligtvis
framkallad af den i nästa sats omedelbart följande ordförbindelsen
■jtotgct to. Hvad nu beträffar nomen åvay% grundordet till det föregifna
verbet avayia, så får man att välja mellan två förklaringar, avayrj kan
för det första kbimna af det „uppmanande adverbet“ âva (om
afledningen lemnas ingen upplysning; jfr t. ex. layij: isvai 481,21). Detta
är emellertid för öfrigt alldeles obekant. Ar läsarten riktig *),
kan det således icke gärna vara någonting annat än en just i
och för denna etymologi och efter mönstret af det lokala ava i
förhållande till prep. åva uppgjord biform till det imperativiska
uva — åvaiTTtj-ä-i (avåara), och möjligtvis bar detta förhållande på
något sätt varit uttryckt i ställets ursprungliga ordalydelse (o»1«
ov ava 1. ngt dyl.). Benämningen iniçgrj/ia syxelEvcrpaTixov,
likbetydande med den vanliga termen s. nagaxeltvnfianxov (ex.
sia, aye, cpégs, Ssvgo o. dyl.), är kanske i fråga om ava (hvarom
jfr Lentz Herodian. II, 207 not.) mindre bruklig; men man kan
i detta afseende jämföra Et. M. 100,54, där ava : avare (?) ställes
på samma linie som aj-e : u-yexe, eller Et. Gud. 53,22 och Cramer
An. Oxon. II, 281,21, på hvilka ställen avätna kallas ett énlggrifia
nagaxeXevaeag. — Den andra härledningen af «vayi] utgår från
verbet aya. Enskildheterna däraf bli olika, allteftersom man
läser àyà åytj eller, med Voss. a., ayayr\. Ehuru tvifvelsutan
*) civ t» i st. f. ava, som man väntade, beror kanske på någon slags
förblandning med det närmast förut etymo!ogiserade åvmytor, jfr
Et. Gud. 61,55.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
