Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
àvayï genom hvarjehanda konstgrepp skulle kunna vinnas äfven
ur en grundform ayrj1), torde dock den sistnämda läsarten, som
dessutom bestyrkes af Zonaras a. st. (3) nnçà to kya yirexai
åyioyrj. xal yivexai ùycoyrj \_av—?] f/ iyxéXevtng xxk.), ur meningens
synpunkt böra föredragas: ayu, uycoyij (1. ayco ayrj åycoyrj? Jfr
55,32) xal–scil. xaxå xqonrp — ctvcoyrj i) syxéXevaig yxX. ; något
annat exempel på bokstafsförvandlingen y till v kan jag för
tillfället icke påvisa, men detta är också af bekanta grunder alldeles
obehöfligt. I afseende på uttryckssättet i sin helhet kan man
med vårt ställe t. ex. jämföra Et, M. 168,33 avyr : naqà xo ayat,
ayi/, xal avyij, Si ig ctyöfte&a. Läsarten ayoi ayrj beror kanske
på förvexling med ayrj : ayi), Klara (Et, M. 9, 9) och ayrj : àyü,
&avfiàÇa (8,36). — De båda följande etymologierna tyckas äga det
draget gemensamt, att de sätta llvcoya i nära samband med
subst, aval;: tdig yaç àvaaaovcn [xal «o/ovo’t An. Ox. ) néq>vx.e to xeleveir,
heter det i cod. Sorbonensis af Et. M. och i An. Oxon. I, 14.
Denna åsikt om ordets ursprung träffas redan hos Apollonius
Sophista, ed. Villoison I, 152: åraysiv. xeleîeiv. xvyiag Sè, araxxog
inixaoig (-Çtç?). Det ena etymon årciyoi skulle enligt ordalagen
i cod. Sorbonens. och An. Oxon. I, 14.3, hvartill Gaisford
hänvisar, komma från <xva|, men å andra sidan finna vi bland
de olika härledningarne af «v«| också ett par, som omvändt göra
ài’âya till dess grundord, dels i passiv bemärkelse: ngog ör nävxa
årayégouEv (Et, M. 97,52, jfr Et. Gud. 50,43 och 52,24), dels
äfven i aktiv mening: Et. Gud. 52,16 o xrtv arco xaÇiv s/cur (jfr
Et. M. 97,52, An. Oxon. I, 34,16) xal ayojy. naga xrp åva nqo&eaiv
xal xov a%(0 péllovxa. Samma obestämdhet i beteckningen af ett
ord såsom primitivum eller derivatum kan man äfven eljest
iakttaga. t. ex. i art. na/fai och na~tg Et. M. 657,35 f. — I det
andra satsledet bör det väl i st. f. rj sx xov åvd^oj fiéXlovxog riktigare
skrifvas : rj ix xov åvdaacu, o fiéXXcuv åva^w, i öfverensstämmelse med
Et. Gud. 61,57. 1 hvarje fall åsyftas härledningen från ùvùauuj,
Et. M. 100,18, efter hvilket ställe aväaaiu (hvarmed Et. M. 95,50
också subst. dtvdyxrj sammanföres) skulle vara en paragogisk form
af verbet ava> = dvvoj. Det är väl också på grund af en likartad
tankegång, som Eustathius 1784,39 omedelbart förbinder avoyoj
med detta avu> (cWco), hvaraf det skall vara bildadt på samma
sätt som xgdtyto af dess prototypon xg£>.
Af nyare uttalanden i denna fråga äro följande mig
bekanta :
Enligt Buttmann, Lexil. I4 (Berlin 1865), s. 276 f., vore
roten i urwya àvijy, en fullare form af det ayy, som uppträder i
ayy-eXog, -èlltu ; vokalvexlingen skulle vara att jämföra med den i
’) Det förklarande tillägget ôt tjç (v. 1. öl ov) ayofiiv ti xal cpégoptev
visar, att man endast har att tänka på den enkla stammen ay,
icke på en sammansättning med prep. åva; jfr Et. M. 6,51 åyyilov ;
åno tov di avtov ti aysiv xal tpéostv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
