- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift for filologi (og pædagogik) / Ny række : Syvende bind /
143

(1874-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nog att fästa uppmärksamheten därpå, att nasalens försvinnande
i livuija af dv-ayy vore alldeles oförklarligt.

Curtius, Vbm II2 168. yttrar sig pä följande sätt: „Die
Herkunft ist noch dunkel, doch ist der Zusammenhang mit dvdyxr\
nicht unwahrscheinlich. Vielleicht beruht daher uv-tuya auf
attischer Reduplication in der Art wie dx-aJxrj, wobei der Nasal
in der Stammsylbe, nachdem er Erweichung des Consonanten
bewirkt, verschwunden wäre. Auch das oskische angit (tab.
Bant. 2), nebst angetuzet (ib. 20), das man ohne hinreichenden
Grund mit lat. agere identificirt hat, während ihm die Bedeutung
auferlegen, befehlen zukommt, könnte verwandt sein.“ Mot detta,
såsom man ser, mycket tveksamt framstälda antagande gäller
ungefär detsamma som mot det föregående, endast att öfvergången
från ttv-afx- till dv-u>y-, med „uppmjukning“ af det slutande x
till f, är ännu en grad svårare att rättfärdiga. Det ännu ej
fullt utredda osk. angetuzet (angit är osäkert) torde numera de
flesta efter Biichelers föredöme hålla för en sammansättning med
prepos. an (— åvd).

De forskare, hvilkas meningar jag ofvan återgifvit, synas ha
tagit det som en afgjord sak, att otvoiya skulle vara en
osammansatt form. Vore denna ståndpunkt riktig, så vore knappast mer
än en möjlighet till förklaring öfrig: man finge antaga, att roten
är * Jiag’, d. v. s. *nëg 1. *nag (nög), jfr Leo Meyer Vgl.
Gr. I2, s. 892.. Häraf kunde man måhända föreställa sig avtuya

vara bildadt på samma vis som skr. uväca af vac, således med
reduktion af reduplikationsstafvelsen ne- till n- (<sonans’) = gr. d-.
Ett annat sätt vore kanske att, i likhet med Leo Meyer a. st.,
afskilja d- såsom säregen grekisk protes, så att perfektstammen
*vatj- blefve utan reduplikation. Ett perfektum af denna art
föreligger, som bekant, i ßoiöa, och det är ju ganska tänkbart, att
denna reduplikationslösa bildning i tidigare språkskeden ägt en
ganska betydande utsträckning, kanske också att den
oredupli-cerade, enstafviga perfektstammen (jfr Tça/-vç : Tuony-î,, tçrrxôç :
réije-TQov o. dyl.) enligt regeln haft lång rotvokal, såsom till ex.
torde vara fallet i tn-or/aio (om samhörigt med èn-èyoj, Curtius
Vbm II2, s. 240), lat. sedi, Vêni, germ. sêtum etc.1). Härmed
må emellertid förhålla sig hurusomhelst : skulle också det nämda
förslaget vara oklanderligt i formelt hänseende, så förblir det
likafullt utan allt värde, sålänge en rot nag’ med här
användbar betydelse icke är funnen.

uvioja har också af några etymologer uppfattats såsom ett
sammansatt ord, och det återstår nu att se till, huruvida man
på den vägen har ernått lyckligare resultat. Beståndsdelarne

i formen kunna under denna förutsättning icke vara några andra

1) Gr. yiyma af gen,känna’ äger både lång rotvokal och reduplikation,
liksom skr. jajäna af gen (föda\ o. s. v.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:59:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordfilol/nyr7/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free