Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synts oss ega sin grund i den vanliga företeelsen, att man val
har öga föl· caesurens betydelse såsom itudelande versen, men
icke uppmärksammar, att denna itudelning, från en annan sida
sedd, på samma gäng är just versfötternas förenande till ett
metriskt helt.
Som redan nämnts, förbigår förf. alla de eaesurer, som
äro af mindre betydelse för versen, eller behandlar dem blott i
förbigående. Ett sådant sätt att gå till väga är näppeligen
lämpligt. Frågan om caesurernas talrikliet och styrka är af
mera vidtgående betydelse än man vanligen föreställer sig, och
såväl i behandlingen af position framför muta c. 1., som äfven
af hiatus och andra prosodiska företeelser har man ständigt
skäl att komma tillbaka till caesuren. Då dertill kommer, att
faktiskt exempel föreligga, der versens hufvudcaesur är förlagd
utom såväl tredje som fjerde foten1), så måste valet af eaesurer,
för hvilka man skall statistiskt redogöra, bli i bog grad
godtyckligt, derest man ej, hvilket den statistiska metoden fordrar,
redogör för dem alla.
Afvenledes håller ref. det för lämpligt att i behandlingen
skilja daktylernas eaesurer från spondéernas, särskildt hvad
beträffar tredje och fjerde fotterna. Beträffande fjerde foten pläga
metrikerna anmärka, att den, om den är daktyl, företrädesvis
använder bukolisk caesur, om den åter är spondé, semiseptenaria.
Angående tredje foten synes en sådan särskilning vara ännu
nödvändigare. Förf. säger, pag. 46, att man knappt kan tvifla på
att semiquinaria är den daktyliskä hexameterns yppersta caesur
(pulcherrima). Som allmän lag måste det gälla, att caesurerna
frekventeras, i samma mån de äro mäktiga att höja versens
välljud. Om man med förf. sammanräknar exemplen på
semiquinaria i daktyler och i spondéer, kommer man visserligen för
denna caesur till en mycket hög siffra, om icke till den högsta;
men detta beror derpå, att tredje fotens spondé endast sällan
umbär manlig caesur. Om man åter särskiljer den tredje
daktylens semiquinaria från den tredje spondéns, kommer man,
beträffande den författare, hvars bruk referenten bäst känner,
Hesiodus, till det resultat, att både andra och fjerde daktylen —
och detta änskönt den fjerde daktylens hufvudcaesur är den
bu-koliska — förhållandevis oftare begagna manlig caesur än den
tredje, med undantag dock för Opera, som äfven i detta
förhållande oftare använda semiquinaria än semiternaria. Af en
kombination af författarens tabeller på sidd. 21 och 47 synes
J) Detta är i synnerhet fallet med sådana verser, som interpungera
utom tredje och fjerde fotterna. Som exempel kan anföras Th. I.
3,60 och andra. Ref. vet väl, att denna mening är bestridd (bland
andra af Hartel) Men den kan endast bestridas, om man till
förmån för versaccenten från känner satsaecenten all betydelse —
något som man näppeligen kan göra, då man besinnar, i huru hög
grad versens och sa t s en s naturliga afdelningar pläga sammanfalla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
