Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riktigt konstruerad, så finnes ingen mera betydande skilnad
mellan de grundformer, som måste förutsättas för ”OXvfinog
och lia, annat än med hänsyn till rotstafvelsens afljud.
Denna skilnad förklaras enkelt genom antagande af
balans-afljudet *öl(o)-u-: *(o)lö-u-, *(o)Ve-u- (för leu- talar möjligen
•/.guTw/.e.ûK < *leuo-, ehuru det äfven kan vara att härleda ur
*leuös).
Andra utvidgningar t. ex. med Ä-suffix af M-stammen,
ieu. ’Haxu-dho- > t. lot, af «-stammen ieu. * l(ax)i-dho- > Xi&og
hafva ofvan blifvit nämnda (föröfrigt jfr Bezzenberger
BB. II, 271).
Andtligen skulle man kunna vara böjd att i Xe-nug (jfr
Lobeck Path. Prol. 19n, 1; 455; 443) och 1. lapis, jfr Aunl&eg
(’bergbebyggarne’?) se en annan utvidgning af det enkla
elementet *axlax- (jfr Fick Wb. II, 218), i synnerhet om
bergsnamnet Al-pes kunde föras hit; det vore dä att fatta som
en balansafljudsform till la-pis. Denna senare förmodan är
dock högst osäker; ty Al-pes är med god rätt tolkadt som
keltiskt lånord (jfr Thurneysen Keltoroman. p. 9). Man kunde
dock betänka, om icke just de keltiska orden, som ju latinet
skulle ha att tacka för namnet Alpes, nämligen Albion, ir.
Alba, Alpa (såsom namn för Skottland par préférence), jfr
"Alßia, "AXmcc, ’’ÄKnetg (Thurneysen a. st.) äro att
sammanhålla med vår stam (omöjligen *al-q-).
2. Om Xàaç, Ààç ’sten, klippa’.
Jag har öfvan redogjort för den ordfamilj, med hvilken
Xüg efter all sannolikhet etymologiskt sammanhänger. Jag
antydde der, att XHg troligen har utgått från den med u
utbildade stammen. Emedan detta ords bildning och flexion
hittills blifvit föga klarlagd, vill jag här något närmare
redogöra derför. De homeriska formerna (se Kühner I,
400; Ebeling Lex. Hom. under Xn«g) äro n. Xùag, g. Xäog,
d. Xm, a. Xnav, du. XSe, pl. Xaav, Xüeaoi; hos senare diktare a.
Xitn (Callim. fr. 104), Xåem. Föröfrigt är den attiska flexionen
följande: XHg (Xnixg), Xiiog, Xni, Xàv (Xänr), Xåe, Xiioir, Xotiov,
Xtttn, Xäag. Hesykhios har glossorna Xma> ■ Xt’fror och Xûug - Xl&og,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
