- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift for filologi (og pædagogik) / Ny række : Niende bind /
141

(1874-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lagþos (143, 17), fylgþe (142, 15; 153, 6), folqþe (134, 8),
rögþe (136, 12), þigþe (136, 12), plögþ (139, 26), dygþa stena
(151, 24). Härifrån finnes intet undantag utom impf. fölghþo
(152, 10), till hvilket gh — i skriften eller uttalet —
överförts från inf. och pres. fölghia.

Undantag utgöra däremot naturligtvis icke odygh („odygd“
136, 8), frygh („fröjd“ 141, 17), i hvilka ord liksom i andra
dylika (jmf. Schagerström: Om tyska lånord med kt s. 9
noten) det slutljudande ð bortfallit. Tvärtom bekräfta de
min regel. Språket fördrog icke ljudförbindelsen ghð. När
den slutade ett ord, bortföll därför ð, och man fick dygh;
när den stod i midljud, övergick däremot gh till g, och man
fick dygþa stena, sagþe etc.

Ljuden g och gh uttryckas i andra ställningar med
resp. tecknen g och gh[1] (talrika exempel på hvarje sida).
Undantag göra blott följande ord: salogar (130, 5), aldrogar
(135, 6), högre (145, 14), högra (145, 18), sigia (146, 2),
dagleka (151, 12). Jag skall lenma oavgjort, huruvida i något
bland dessa ord g-ljud värkligen åsyftats; emellertid finner
man annars t. ex. nöþoghar, salogha, Höghro, fæghrind, sighia,
daghleka
etc. etc.

Bonaventura (hskr. från början av 1400-talet)
använder på de tjugo första av mig granskade sidorna g och
gh med största konsekvens: g för g-ljud (gudhi, læggia etc.)
gh för gh-ljud (plæghadho[2] etc.). Inga undantag finnas.
Även i följande fall brukas g (ej gh):

1) i förbiudelsen gdh: lagdho (2, 22; 9, 6), nidhirlagdhe,
wtlagdh, sagdhe
(7, 12; 7, 14 etc.; sju ggr.), sagdho (tre ggr.),
legdho („lejde“ 14, 2), dygdh (15, 27), odygdh, dygdhanna,
dygdhelica, dygdhelikin, frygdh
(två ggr.), frygdhadhe, slögdh,
slögdhin
(två ggr.).

Undantag gör endast slöghdhin (17, 17).


[1] Jag tager ej hänsyn till handskriftens sätt att återgiva
ljudförbindelserna ng och ngn.
[2] Man finner så väl hugnadhe (15, 11), hugnadh (11, 6) etc. som
hughnadh (19, 26), hughnadhin (20, 6), liksom i nysv. rspr. ännu
uttalas såväl hungnad som hug-nad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:59:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordfilol/nyr9/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free