Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3) i orden stadhga (27, 2 bis), stadJigar (27, 1 bis).
stadgar (27,2), fradhgadhes (28, 2); hit hör ock fraghgas{28,
2), som utan tvivel är tryckfel för fradhgas. Däremot gh
efter t. ex. I Qielgha 31, 2) och r (berglien 32, 1).
Dessutom brukas g (ej gh) konsekvent i det utländska
sinagoga, synagoga samt (åtminstone ofta) framför t (dt) och
s i ord sådana söm högt (23, 2), swagt (33. 1), folgt (24, 1)
folgt!t (34, 1), sagdt (23, 2), saligt (32, 1), kunnogt (26. 2),
wägs (26. 2), krijgskneehternar (33, 2). örligs (31, 2); även
plägsedh (33, 2) 1).
Godtyckligt har jag icke funnit g brukas i st. f. gh
utom i mögeligh (29, 1 ; annars mögheligh. möghelighit etc.)
och kanske i förargelse (29, 1 bis; men arghesta, bergh,
korghar etc.;. Fattigdom (31. 2) är iugen godtycklighet.
Ordet skrives på samma sätt t. ex. 2 Kor. 113, 2 tre ggr.;
Lnc. 51, 2.
Att g framför t och s i högt, wägs etc. värkligen
betecknade ett annat ljud än gh i högh, wägh etc., betvivlar
ingen. Som bekant har ljudet gh i fsv. (liksom g i nysv.)
stor tendens att framför t, s övergå till k, och ett
mellan-ljud mellan gh och k är just g. Anslutning till högh vållade,
att man jämte hökt uttalade även höght och väl också
värkligen högt. Skrivningen högt återgiver tydligen detta
svävande uttal.
Det är i och för sig icke omöjligt, att ord sådana som
Bonaventuras och Bibelns hcelaghet, welligheet i andra
stavelsen låtit r/Å-ljudet öveigå till g-\]ud framför det följande
h, men så vitt jag ser, kan ej något egentligt bevis härför
framdragas, eftersom det också är mycket möjligt, att man,
för att i skriften undvika de två sammanstötande
h-tecknen, utan stöd i uttalet skrev hælaghet etc. i st. f.
hœlaghhet etc., och tills något bevis för motsatsen blivit
funnet, anser jag detta senare antagande vara det
sannolikaste.
Däremot är det naturligtvis omöjligt, att man utan stöd
av uttalet skulle under medeltiden (i God. bur.) hava skri-
’) Om ljudförbindelsen ngn se nedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
