- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift for filologi (og pædagogik) / Ny række : Niende bind /
144

(1874-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vit: sagpe. plögp etc.; och sag/Ihr etc. under 1400-talet och
sagde etc. under 1500-talet återgiva därför tvdligtvis också
uttalet. Att tänka sig. att man av något slags ortografisk
nyck skulle utan stöd av uttalet konsekvent skriva frågadlie
men frågha, beldagadJie men beklagha etc. i Bibeln, är
påtagligen också omöjligt. Ty man kan icke tilliro dåtidens
ortografer att konsekvent tillämpa en så högst förunderlig
rättstavningsregel som den, att när gh skulle i samma ord,
men ändå icke omedelbart, efterföljas av dh, utelemna h
i digrafen gli; och detta framför allt icke, när man
besinnar. att 1500-talets ortografi annars ingalunda drog sig
för att sammanställa tämligen överflödiga bokstavstecken.
Jag påminner om sådana skrivningar i Bibeln som tilreedde,
lecdde etc. med efter hvarandra följande ee och dd, om ff i
stället för f i aff, haff etc., om det stumma d i hördt etc.
etc. Och om vidare i frågadlie etc. endast en ortografisk
regel tillämpats, så hade man åtminstone väntat, att en
likartad regel skulle tillämpas i stadhga, men här är det
vid sammanstötning av dh och gh icke det första, utan det
andra h, som fått giva vika. Härav framgår, att det icke
är fråga om en ortografisk regel utan om en ljudövergång
gh > g i närheten av ljudet ö.

Vi kunna alltså konstatera följande, åtminstone
dialektiska, ljudlagar:

1) den gutturala (palatala) sångbara frikativan (gh)
övergår till motsvarande explosiva (g), när den efterföljes
av ljudet d. a) Detta inträffar i vissa bygder
(representanter: Cod. bur. och Bonaventura), endast när ^Λ-ljudet
omedelbart efterföljes av ö-ljudet: lagpe (av laghpe), dygp
(av dyghp) etc. b) I andra trakter (representerade av
Gustav I.’s Bibel) ej blott i ljudförbindelsen ghö, utan ock när
^/»-ljudet genom mellanliggande ljud skiljes från d-ljudet:
tijgde etc., frågadlie etc. 1 tijgde etc. har genom senare
ljudutveckling gö övergått till gd·. jmf. s. 150.

2) </Ä-ljudet övergår till ljudet g i ljudförbindelsen dgh
(Bonaventura och Bibeln): stadhga, fradhgas etc.; så ock
nödhgas (2 Kor. 114, 2). wredhgas (Rom. 95, 1), wredhgens
(Eph. 121, 1).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:59:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordfilol/nyr9/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free