Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delvis med hänsyn till nysv. rspr. Detta har nämligen i
vissa ord med ljudförbindelseu ghö i fsv. visserligen
ljudförbindelsen gd, men i andra jd. Så hava vi i nysv. lagd,
sagd. dugde, dygd, bygd etc.; däremot fräjd, häjd, helbräjda
(även uttalat helbrägda), höjd, slöjd, fröjd; också följd,
haljd (även uttalat hälgd; jmf. Tamm: Fonetiska
kännetecken på lånord i nysv. rspr. s. 25. Brate: Bezzeubergers
Beiträge XII 21). Att i hvarje enskilt fall med visshet
avgöra. när i nysv. ord med jd detta är den ljudlagsenliga
utvecklingen av ghö, eller när j inträngt från närstående
former, synes mig vara vanskligt. Emellertid uppställer
Tamm den regeln, att fsv. gh ljudlagsenligt övergår till
nysv. j „emellan en palatal vokal och fsv. ]), nysv. du, och
så väsentligen även Brate. Under denna form är regeln
dock, sä vitt jag kan se, icke riktig, ty efter y blir fsv.
ghp till nysv. gd: dygd, blygd (om bygd jmf. s. 147). Även
om man antoge, att (/-ljudet införts till blygd från blyg, så
torde f/-ljudet i dygd ej kunna förklaras genom påvärkan
från något annat ord (samhörigheten med duga är för svag.
för att detta ord skulle kunnat utöva inflytande). Obs.
även att t. ex. i Sörbygdmålet (i Bohuslän), där dygd, bygd
hava ö-ljud, de även fått j: döjd, böjd.
I sådana ovan avhandlade ord. som nu hava jd, skrevs
ännu på 1700-talet gd. och detta även på en tid, då man
(åtminstone i vissa trakter) uttalade jd. Så stava t. ex.
Serenius och Sahlstedt fölgd, frögd, högd, slögd, frägd,
hel-bregda (så vanligen ännu) men däremot lieyda (Serenius),
hejdfaj (Sahlstedt). Sahlstedt skriver ock t. ex. följa impf.
fölgde; höja, högde-, leja, legde etc. Av Hof: Sv. Språkets
Skrifsätt- (tryckt 1753) s. 88 framgår emellertid, att han
(som var västgöte) uttalade påföljd, nöjd, höjd etc. Till
nysv. impf, följde, läjde etc. har y-ljudet lätt kunnat
överföras från inf. och pres. följa, läja etc. Så ock till följd,
haljd (jämte hälgd) från följa, följe och från hälg (uttalat
hälj) etc. Snarare göra sådana ord som höjd svårighet. Att
antaga en ljudlagsenlig utveckling höghö > liögö > högd > höjd
är föga tilltalande. Däremot skulle ji-ljudet i höjd kunna så
förklaras, att sedan höghö blivit högd, man genom påvärkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
