Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från adj. högh (jmf. den i Bibeln någon gång mötande
skrivningen höghd jämte högd) återinförde ^A-ljudet i höghd,
hvar-efter genom en senare ljudutveckling ghd blev jd. I
flertalet nysv. ord skulle jd kunna så eller på ett liknande
sätt förklaras. Slöjd kunde påvärkas av adj. slögher (slög
ännu t. ex. i Sablstedts ordbok), fräjd av adj. frœglier, det
föga folkliga ordet fröjd kanske av nht. freude, liksom detta
ord givit sin betydelse åt det svenska fröjd (isl. frygp däremot
„herlighed ved en ting“ ; jmf. Tamm: Om forn-nord.
feminina på -ti och på -ipa 36). Helbrägda uttalas såsom nämnt
ofta med r/-ljud. Räjd(a) intar under 1700-talet åtminstone
i sin rättstavning en undantagsställning. — Men möjligt är
det ock, att Bibelns högd, frögd etc. och nysv. rspråkets
höjd, fröjd etc. hava utvecklats i olika bygder, liksom även
annars Gustav I/s bibel icke sällan har drag av en dialekt,
som ingalunda sammanfaller med vårt nysv. rspr.
Med subst. bygd och impf, byggde, part. byggd till
verbet bygga förhåller det sig på ett särskilt sätt. Även dessa
ord skrivas i (de granskade delarna av) Cod. bur.,
Bona-ventura och Gustav I/s Bibel med g: bygde (Cod. bur. 149,
5; Bon. 12, 10; Bib. 31, 1), bygdinne (Bon. 9, 15), bygdenne
(Bib. 25, 2), landsbygden (Bib. 34, 2). Meu hvad som är
anmärkningsvärt, är, att orden (ordet) i Cod. bur. och Bon.
hava (har) d (ej p och dh). Förhållandet är detsamma i
textkodex av Östgöta-lagen, som har impf, bygde (B. 8, 3),
part. bygdær (B. 1, 6), bygdum (G. 3; ES. 3, 2), subst.
byg-dir (B. 44 pr.), bygda balkær (B. rubr. bis), och detta ehuru
denna hskr. såsom tecken för ljudet d använder p och som
tecken för den sångbara gutturala (palatala) frikativan gh.
Åtminstone i åtskilliga trakter har det alltså redan i den
tidiga fsv. hetat bygd (subst.), bygde (impf.), bygder (part.) *).
D. v. s. att man i överensstämmelse med inf. och presens
byggia etc. havt (/-ljud i dessa ord, hvarför ö-ljudet
övergick till d, liksom detta var fallet efter ljudet g i
ljud-förbindelsen ng m. fl.: isl. impf, hengda etc. Jmf. med impf.
*) Schlyters ordbok upptar såsom normal-form av subst. bygd, byghp’,
Söderwall byghp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
