Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nysv. värbet egna, som uttalas dels ängna, dels (genom
på-värkan av egen) eg-na.
Den här framställda åsikten beträffande uttalet av
Bibelns twagne etc. såsom twangne bekräftas därav, att man
fianer otroghna (28, 2) med gh, och denna skrivning av
ordet möter även i andra delar av Bibeln (troghne Matth.
19, 2 bis; Lucas 48, 1; 48, 2; 1 Kor. 104, 1 etc.). Att
denna ortografi återgiver uttalet med frikativa, är
uppenbart, och orsaken till att i troghna frikativan bibehållits
framför n, är tydligen den, att frikativan i detta ord är av
relativt ungt datum: av troin utveckladas troghin, och gh
överfördes sedan även till trona, d. v. s. troghna. Frikativan
bar antagits av troghna först efter den tid, då i pvaghna
etc. frikativan övergått till explosiva eller nasal. Antoge
man åter, att twagna trots skrivningen med gn uttalats
twaghna, så torstode man ej den olika ortografien av twagna
etc. å ena sidan och av troghna å den andra.
Även av tagha (fsv. taka) möter participium Borttagnan,
Borttagne, Borttagna (alla 23. 2 etc.) med gn, ehuru formen
fordom hetat tahie etc. med k. Då man i Bibeln finner
tagha, togli etc. med gh, liksom dragha, drogh etc., så är det
troligt, att gn i Borttagne etc. icke representerar ljuden
g n och utgör ett minne av det äldre kn, utan att
Borttagne uttalats med ngn liksom framdragne etc., vare sig
nu att k i takin, takne så tidigt blivit gh, att ljudförbindelseu
ghn övergick till ngn samtidigt i taghne och draghne, eller
att man senare i anologi med dragha : drogh : drangne etc.
bildade tagha : togh — tangne.
Med den ovan framställda uppfattningen av twagne etc.
stämmer det väl överens, att åtminstone dialektiskt
ljudförbindelsen ghn redan tidigt i fsv. övergått till ngn, hvilket
framgår av sådana skrivningar som piœngn för piceghn, gangn för
gaghn etc. (se Rydqvist IV, 334, Lundgren: Språkliga intyg om
hednisk gudatro i Sverge s. 21, Noreen i Arkiv III, 4 not 2)
och bekräftas av sådana exempel som fagne
(Bonaventura), i agno (Birg.), faghne (Med. Bib. II; citat hos
Söder-wall) av part. fangin med g(h)n i st. f. ngn. För övrigt är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
