Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frötjd, högd, nögd med d-ljud, fastän han hade kvar d-ljud i
bad, strid, adla, nedre etc.
Ljudförbindelsen rd hade emellertid på 1500-talet redan
sammansmält till supradentalt d, hvilket framgår därav, att
fsv. hirpir vid denna tid heter heerde med e-ljud i penultima.
Fsv. i" övergår nämligen till nysv. e endast i öppen stavelse
(se Kock: Studier II, 454 ff., 462). Man torde dock kunna
antaga, att utvecklingen från rd till supradentalt d åtminstone
dialektiskt inträtt redan på 1400-talet. I palmsköldska hskr.
nr. 393 på Uppsala bibliotek, innehållande „Gamla
ordspråk“ , hvilken handskrift även annars stundom låter t i
öppen stavelse övergå till e (t. ex. lewir 408; vethith 481,
fredhen 706, sethir „sitter“ 363, 1047), möter man nämligen
även herdhin (386), och stavningarna heerde, herde, herdhe
anträffas några gånger också i andra skrifter från 1400-talet
(beläggställen i Söderwalls ordbok). I brev från biskop
Arvid Kurck, skrivna 1511—13, möter fyra ggr. hesöde i st. f.
besörde „besörjde“ (beläggställen i Söderwalls ordbok), hvilken
stavning kanske också antyder supradentalt d-ljud1).
Här må nämnas, att i Jutlandslagen „th og d findes
afvekslende i iorth, iord, måske på grund af, at man har
udtalt ordet med begge dele“ (Lyngby: Udsagnsordenes
böjning i jyske lov s. 10)2).
*) På en sammanblandning av tecknen för supradentalt n (d. v. s. rn)
och för dentalt n (d. v. 8. n) tyder måhända även den på
upprepade ställen i Med. Bib. II från 1526 förekommande skrivningen
baswrn „basun“ (beläggställen hos Söderwall).
2) Brate har i äldre Yestmannalagens ljudlära s. 48 £f. sökt göra
troligt, att i det språk, som nämnda skrift representerar, ô övergått
till d i stavelseslut men bibehållits i början av en stavelse (alltså
bud, ord men bu-öit, or-öit). Emellertid visar den av Brate
meddelade statistiken för bruket av tecknen d, ö, p i lagen, att
dennas skrivsätt i denna punkt är till den grad vacklande, att,
enligt min åsikt, någon dylik slutsats icke kan dragas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
