Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l)et fsv. sfamn förlorar n i de två enda hittills påvisade
komposita stamboe (Uppl.-l., VML.), stamshut (Rydqvist VI).
Att ordet även på svensk botten såsom första
samman-sättningsled ingått i åtskilliga andra komposita, blir högst
troligt av de isl. stafn-gluggr, -hvila, -lag, -leggia, -lé, -lok,
-rékkia, -sveit, -sæng, -tiald. I dessa eller dylika komposita
uppstod (likasom i stamboe, stamshut) formen stam-
ävensom i gen. stam(n)s.
Till stadgandet av det nysv. stam har dock även en
annan omständighet bidragit. I undersökningar över svensk
språkhistoria 20 (se ock Lyttkens och Wulff: Svenska
språkets ljudlära s. 218) har jag havt tillfälle visa, att d
förloras i ljudförbindelsen nd, när nd står i en relativt
oak-centuerad stavelse, under det att nd bibehålies i fullt
ak-centuerad stavelse. Vi hava så t. ex. fortfarande land, sänd
etc. men däremot Östergyllen, Västergyllen, Smålen, tusen etc.
av Östergytland. Vcestergytland, Småland, pusand etc.
Såsom fsv. exempel på likartad förlust av d kunna tilläggas
kakin jämte kakind (jmf. Glossaret till VGL.), fceghrin (MD. och
Med.-Bib. I. 543, 11) jämte fæghrind. På alldeles samma sätt
har (åtminstone i vissa trakter) mn i relativt oakcentuerad
stavelse ljudlagsenligt övergått till m, under det att mn
bibehållits i fullt akcentuerad stavelse. Att endast få exempel
finnas på ljudutvecklingen mn > m1), förklaras därav, att
uttalet med mn oftast behålles genom påvärkan av motsvarande
enkla ord. I överensstämmelse med nämnda regel uttalas
åtminstone i sydligaste Sverge ofta Kä(r)lsham, Llmham i
st. f. Karlshamn, Limhamn, men däremot alltid hamn,
Karlshamn etc.
Det enkla stam „skeppstam“ brukas knappt längre,
men de sammansatta fram-, bak-, shepps-stam äro alltjämt
gångbara. I dessa utvecklades formen -stam, åtminstone i
vissa trakter, ljudlagsenligt, och den överfördes sedan från
dessa komposita ävensom från de ovan avhandlade stamboe
*) Jag kan därför ej häller med visshet avgöra, om denna
ljudutveckling inträder blott när m(n) äro slutljud, eller även när de
efterföljas av vokal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
