Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska konsonantstudier.
Av Axel Kock.
V. Om forn sve u skans r-ljud.
I Svensk Akcent II 427 ff. sökte jag besvara den frågan,
hvarför slatljudande r ofta förloras i sådana fsv. former
som nom. pl. mask. skogha(r) ’skogar’, fastän det alltid
kvarstår i t. ex. nom. sg. skogher (mindre ofta skrivet skoghir,
skoghær, skoghar). Jag kom till det resultat, att bevarandet
av r i skogher, siter ’sitter’ etc. och dess avnötning i pl.
skogha(r), pres. göme jämte gömir etc. beror därpå, att r i
skogher, siter etc. var vokaliskt, i gömir etc. konsonantiskt.
Sedan har Brate: Aldre Vestmannalagens ljudlära 83 ff.
underkastat frågan om fornsvenskans r-ljud en
undersökning, väsentligen grundad på noggrann statistisk granskning
av det material, som nämnda lag erbjuder. Delvis är jag
beredd att akceptera det resultat, hvartill Brate här
kommer; till Üera av hans åsikter kan jag däremot icke
ansluta mig.
Enligt Brate har den omständigheten, huruvida det
slutljudande -r uppstått av urnordiskt -R eller av urnordiskt -r,
spelat en roll vid dess behandling i fsv., så att urnord. -r
kvarstår i fapir, mopor etc., i skogher, siter etc., men
urnordiskt -s ofta förloras i pl. gopi(r), pl. skogha(r) etc. Så till
vida är jag av Brates åsikt, som även jag tror, att det
endast är det urnordiska slutljudande s (ej -r), som kan
förloras i fsv., och jag är så mycket villigare att häri
ansluta mig till Brate, som jag oberoende av hans
undersökning själv en gång varit inne på en väsentligen likartad
tankegång, därtill föranledd av fornsvenskans olika
behandling av -r i släktskapsorden fapir etc. å ena sidan och i
skogha(r), kalla(r) etc. å den andra, s;:mt av -r i de ofta
oakcentuerade pœr ’däi’, hær ’här’, hvar ’hvar’ å ena sidan
och i de ofta oakcentuerade pœfrj, tnee(r), sæ(rj ’åt dig,
mig, sig’, hvu(r) ’hvem’ à den andra. Brate anför såsom
Nord. tidskr. f. filol. Ny række. IX. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
