Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stöd för sin åsikt blott släktskapsorden fapir etc. samt
formen annur i VML. I. Enligt min mening äro dessa ord
dock mindre bevisande, eftersom det vore tänkbart, att -r i
fapir etc. bibehållits genom påvärkan dels av fapirin etc.,
dels av dat. sg. fæper och av pl. fœper, fæpra, fœprom, under
det att -r i annur skulle kunnat bevaras under inflytande
från annarr, annarrar, annarre, annarra, annars, aprir etc.
Däremot har intet närstående ord kunnat vålla, att -r i
strid med ljudlagarna bibehölls i partiklarna pær, hær,
hvar x). Hvad som emellertid i mina ögon särskilt bestyrker
antagandet av två fsv. r-ljud ännu i relativt sen tid, är, att
enligt Wimmers undersökning (Döbefonten i Åkirkeby kirke
74) forngutn., som stod språket i det landfasta Sverge så
nära, ännu inemot år 1300 hade kvar de båda olika r-ljuden
(urnord. it och r).
Däremot tror jag — i motsats till Brate — dels att
ett r-ljud i vissa fall konstant bevarats, ehuru det ej är
eller varit urnord. -r, dels att vid förlusten eller bevarandet
av det ursprungliga -R vissa av Brate förbisedda faktorer
spelat en högst väsentlig roll.
Brate anser, att ord sådana som nom. sg. skogher, pres.
siter etc. en gång liavt r-ljud (ej js-ljud), och att detta är
orsaken till det konstanta bevarandet av -r i fsv. Han
yttrar nämligen (s. 86): ,,nu veta vi från de runinskrifter,
som skilja mellan de båda r-ljuden, att r efter konsonant
öfvergick till r.“ Av uttrycket synes framgå, att detta
skulle vara en allmänt erkänd sanning. Det är mig dock
obekant, att ett dylikt bruk av r-ljuden blivit ådagalagt.
Däremot är det känt och allmänt erkänt, att slutljudande
-R efter dental (men icke efter andra konsonanter)
övergått till -r redan på en tid, då -e bibehölls i andra
ställningar. Detta framgår av talrika runinskrifter, som
konsekvent skilja mellan runorna för r och för r (se t. ex.
Wimmer i Kort udsigt over det phil.-historiske samfunds
virksomhed 1876—1878 s. 18 f., Die runenschrift s. 297; 332;
*) Man kan ej antaga inflytande från therest, hvaris(t), då dessa former
först senare påvisats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
