Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Døbefonten i Åkirkeby kirke s. 43; s. 71 f.). Så läser man
t. ex. på den större Jällinge-stenen harallr men kunukR, saR;
på Tryggevälde-stenen rakiihillr, batri men faiR, fiiiiR; på
Århusstenen augulr, tu]ir men asIakR, kunnlfR, rulfR, kiinukaR.
Det vore ju emellertid tänkbart, att, fastän denna regel
härskat under en något äldre period, man under en något
senare tid låtit –R övergå till -r även efter andra
konsonanter än dentaler, och att Brate på vissa runstenar
ansett sig hava gjort en dylik iakttagelse, ehuru han därom
mig veterligen intet offentliggjort. För att undersöka detta
har jag genomgått runinskrifterna i de hittills utkomna
häftena (1—4) av Antiqvarisk Tidskrift X, innehållande av
Brate publicerade runversar, och jag har därvid funnit, att
bland de här upptagna inskrifter, som skilja mellan b och
r, en hel mängd bevarat -a efter labiala eller gutturala
konsonanter, under det att helt få i dylik ställning
använda r. Så har t. ex. Liljegren 1277 (Ant. Tskr. X, 248)
eilifR liksom sueinaR, lifiR. stafiR, men fapnr etc.; Liljegren
1342 (Ant. Tskr. X, 267) rifnikR, hrimiilfR, kifulfR, hialinR,
men fapur, harpa etc.; Liljegren 992 (Ant. Tskr. X, 220)
fastulfR, heriulfR. men ristu, fapuretc.; Eneberga-steueu (Ant.
Tskr. X, 318) piupulfR liksom paR (isl. ]>eir) men fapnr etc.
Förhållandet är detsamma eller väsentligen detsamma med
t. ex. Liljegren 914, 952, 979, 81, 503, 851 (och 852), 864.
Aven om en eller annan av dessa runinskrifter med -s
bevarat efter labialer och gutturaler möjligen skulle vara
äldre än den tid, då -s efter dental övergick till -r, och
således för ifrågavarande ämne icke vara bevisande, så
torde dock obetingat Üertalet bland dem vara yngre än
nämnda tidpunkt och således vara vittnesgilla, eftersom
enligt Wimmer ljudutvecklingen -s > -r efter dental
åtminstone i Danmark försiggått redan omkring är 900.
Ännu kraftigare tala dock sådana runinskrifter emot
Brates uppfattning, som visa -R bevarat efter guttural eller
labial, ehuru de hava exempel även på ord med -r efter
dental. Sådana äro t. ex. Liljegren 1590 (Ant. Tskr. X, 296)
med hutmuutr liksom raistu men bulraifR liksom paiR ;
Liljegren 1267 (Ant. Tskr. X, 243) med mislr (= mestr), iutr liksom
11*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
