Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fapur nier 11 nipikit (ônipingr) liksom uaR, matait etc.;
Liljegren 378 (Ant. Tskr. X. 79) med liilr (kompar. betr) liksom
kïrua (,göra‘) etc. men raknilfR liksom miRi (komp. mein)
etc.; Liljegren 805 (Ant. Tskr. X, 152) med sonr (dvs. stçtndr)
liksom raisti men ulifii liksom saR, aftiR etc. Här kan ock
nämnas den gottländska Hauggrän-stenen med sigmulr, l>ru]>r
(ack.pl.), kaiRilipr men kaiRlaifR liksom runaR etc. (Wimmer:
Døbefonten i Åkirkeby kirke s. 71).
Nu medgives det, att en och annan inskrift finnes, som
synes antyda, att dialektiskt övergått till r även efter
labialer. Sä har Liljegren 913 (Ant. Tskr. X, 189) ej blott
kaiiluatr och aunlr utan ock ulanir men däremot uaR, saR ;
Liljegren 928 (Ant. Tskr. X, 196) har hikulfr, aulfr men paiR
etc. Båda dessa stenar linnas i Södermanland, och i två
andra sörmländska runinskrifter (Liljegren 878; Ant. Tskr.
X, 317) finnas liknande former1).
Huvudfrågan är emellertid, hvilken betydelse som bör
tillskrivas dessa — och på andra stenar möjligen
förekommande likartade — ristningar, när man skall avgöra,
hvar-för fsv. så gott som alltid bevarar -r i nom. sg. skogher etc.
Följande omständigheter synas mig vid spörsmålets
besvarande vara av vikt.
Då alla fsv. urkunder hava kvar -r i skogher, siter
etc., under det att -r i de allra flästa urkunder ofta
eller stundom förloras i pl. skoghar etc., så måste den
olikhet i uttalet av -r (-er) i sg. skogher och pl. skoghar, som
föranlett dess olika behandling, hava varit gemensam för
hela det fsv. språkområdet. Nu torde av det nyss
anförda till fullo hava framgått, att även om i någon
trakt (såsom Sörmland) ^-ljudet. övergått till r ej blott
efter dentaler utan även efter labialer (och gutturaler?), så
har en dylik ljudutveckling ej blivit ådagalagd för fsv. i
allmänhet och torde ej häller för denna kunna ådagaläggas.
Tvärtom har — åtminstone så vitt man hittills vet —
runstenarna i de tiästa bygder endast tillämpat regeln, att
’) Däremot är väl Bugges tydning av lekr på Liljegren 692 (Ant.
Tskr. X, 130) såsom „tänger“ mindre säker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
