Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
övergått till -r efter dentaler, under det att -R annars
kvarstod. Härav följer, att bevarandet av -(e^r i nom. sg.
skogher etc. i fsv. icke kan förklaras på det av Brate
föreslagna sättet.
Detta vinner delvis bekräftelse genom en annan
omständighet. Det är endast helt få runstenar, som med
någorlunda stor säkerhet kunna dateras. Detta är
emellertid fallet ined den gottläudska inskriften på Åkirkeby-funten,
som av Wimmer troligen med rätta sättes till omkring år
1280. Denna inskrift skiljer mellan s och r, och har ß
även efter labial i sihrafit (Wimmer s. 43). Men detta talar
för, att -b i dylik ställning även i fastlandets språk i de
flästa bygder länge bevarats.
Jag kan under dessa förhållanden icke iinna annat
än att den av mig (i Svensk Akcent II 427) framställda
uppfattningen av r-ljudet i nom. sg. skogher, pres. sg. löper
etc. är den riktiga. I nutidens svenska uttalas löper alltid
tvåstavigt, men i vissa trakter med vokaliskt r-ljud utan
föregående e-ljud, i andra bygder med konsonantiskt
r-ljud med föregående vokal (ett e-liknande ljud). Ingen
torde betvivla, att det förra (det i mellersta Sverge använda)
uttalet, är det ursprungligare x). Att även vid tiden för
våra älsta urkunders nedskrivande löper var tvåstavigt,
framgår därav, att ett vokaltecken skrives framför -r
(löper, lopir, löpcer eller löpar). Det fiunes därför intet skäi
att betvivla, att man vid denna tid allmänt eller så gott
som allmänt hade i behåll det ursprungligare av de uttal,
som ännu användas, dvs. att löper i fsv. liksom ännu i
många bygder uttalades med vokaliskt r-ljud. Därmed är
saken också klar: det vokaliska -r kvarstod alltid (i löper,
skogher etc.); det konsonantiska -r (= urnord. -s) kunde
förloras (i skoghar etc.).
Jag tager för givet, att ingen vill förklara det
konstanta bevarandet av -r i skogher, löper (efter guttural och
1) Av löpr, enstavigt med konsonantiskt r (jmf. isl. hleypr) blev först
löpr, tvåstavigt med vokaliskt r; sedan löper, tvåstavigt med e +
konsonantiskt r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
