- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift for filologi (og pædagogik) / Ny række : Niende bind /
166

(1874-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

labial) på ett sätt, i siter (efter dental) på ett annat. I
skogher, löper måste kvarståendet av ~(e)r bero därpå, att
det var vokaliskt; vi hava alltså att antaga samma orsak
till dess bevarande i siter.

Brate anser, att det urnordiska -R i äldre
Västmanna-lagens språk behandlats enligt följande regel: det bortfaller
framför konsonant och in pausa, men kvarstår framför vokal

— detta i överensstämmelse med -r i det moderna engelska
uttalet —, och han meddelar en utförlig statistik till den
granskade texten för att bestyrka sin sats. Såsom Brate
delvis själv nämner, är denna statistik dock i flera fall föga
bevisande. Att det urnordiska -k emellertid bortfaller inne
i ord framför konsonant, framgår av de normala fsv.
formerna andanir, tungonar etc. utan -r i penultima ävensom
därav, att Västmanna-lagen vanligen saknar r i sådana
juxtapositioner som bolstapa mæn (ej bolstapar mæn), hvilket
Brate också påpekar.

Däremot bekräftar den av honom över nämnda lag
meddelade statistiken för behandlingen av -r in pausa
ingalunda hans regel. Tvärtom finnes -r „in pausa i slutet af
en mening“ 23 ggr och saknas i samma ställning blott 10
ggr, och „in pausa i slutet af en sats inuti meningen“
flnnes -r 20 ggr, saknas 10 ggr. För så vitt man av dessa
siffror kan draga någon slutsats, så visa de tvärtom, att -r
i Västinanna-lagens språk (hälst) bibehålles iu pausa. Ehuru
överensstämmelsen med engelskan härigenom blir mindre,
så är dock denna behandling av -r, a priori sett, minst lika
sannolik, som att -r in pausa skulle avnötas, eftersom
konsonanter vid konsonautsammanstötniug över huvud hava
största tendensen att förloras.

Emellertid är det enligt min åsikt väsentligen andra
omständigheter än ställningen i satsen, som avgjort,
huruvida det slutljudande r, hvilket på urnordisk ståndpunkt var

b, förloras eller icke.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:59:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordfilol/nyr9/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free