Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händer, det första r undertryckes t. ex. fullœr·,“
[belägg-ställen anföras].
Det är obehövligt att från besläktade språk anföra
paralleler till den här påvisade dissimilatoriska förmågan hos
-r, ty denna är allbekant. Däremot förtjenar det antecknas,
att ursprungligt r i midljud genom dissimilation förlorats i
fsv. bröj>ungcr m. ’syskon-barn på fädernet’, bröpunge m.,
bröpunga f., jämförda med isl. brœprungr, brœprunga, fsv
brnprungcr, bröprunge. Att en dissimilation här inträtt,
inses särskilt därav, att jämte fsv. systrunger, systrunge,
sy-strunga icke några *systunger etc. påvisats. Däremot är det
icke sannolikt, att fsv. miœrpre: fsv. miœrpc, nysv. mjärclc
är att uppfatta såsom dissimilation, eftersom även finskan
(hvarifrån ordet kanske lånats; se Thomsen: Den got.
sprogklasses indflydelse på den finske 134) har mcrta, och isl.
har mærp. Men när nysv. av de två fsv. formerna miœrpre,
miærpe valt den senare, så sammanhänger det med
strävan efter att undvika ljudförbindelsen -rdr-. Jmf. omvänt
den bekanta nysv. dissimilationen fordra > fodra. Att man
vid dissimilationen fick fodra (ej forda) sammanhänger väl
därmed, att språket redan egde ett verb fodra.
Avgör nu denna fsv. dissimilation, vid hvilken tid de
urnord. r- och r-ljuden sammanföllo? Då slutljudande -r
(= urnord. -r) förloras icke blott efter urnord. -r (i gen.
sg. hiktrœfr] etc.) utan även efter urnord. r (i fyrifr], rö[r]
etc.), så visar detta, att vid tiden för dissimilationen de två
/•-ljuden stodo hvarandra åtminstone mycket nära. Det
är emellertid möjligt, att de redan från gammalt voro
hvarandra så lika, att det ena kunde dissimilatoriskt påvärka
det andra (jmf. ? Einang-stenens runo[e]) , och i så fall
kan språket hava bibehållit de två på olika sätt bildade
ljuden ännu efter dissimilationens inträdande. Men det är
även möjligt, att de två r-ljuden till sitt bildningssätt
alldeles sammanfallit vid tiden för dissimilationen, och då bör
man väl antaga, att, ehuru bildningssättet blivit detsamma,
de ännu voro hvarandra (såsom slutljud) olika i
uttals-styrka, hvilken omständighet föranledde deras olika
behandling i fsv. (peer ’där’ men pæ(r) ’åt dig’ etc.). Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
