Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följaude reserverade sats: „Frånvaron af lovis syues hafva
bidragit till förlusten af -r åtminstone i nysv. pl. på -are
(dommare etc.)“. Brate opponerar sig (s. 84) mot mitt
resouuemaug ocb stödjer sin opposition i väsentlig mån på
en omständighet, som jag också själv framhållit såsom
talande emot min sats, nämligen frånvaron av levis i
danskan. Sedan har det, efter hvad jag tror, lyckats mig visa
(Arkiv för nordisk filologi, ny följd, I, 66 ü.), att
forn-jutskau egt en motsvarighet till den fsv. akcenten levis, och
att förhållandet sannolikt en gång varit detsamma i den
övriga forndanskan. Från detta häll möter väl därför
numera intet direkt hinder för det antagandet, att levis havt
inflytande på bevarandet av fsv. -r. Då det emellertid ovan
av mig visats, att förlusten av -r i nysv. före, dommare etc.,
(tungorna etc.) kan förklaras genom dissimilation, och dä
denna förklaring torde vara den enda möjliga i fsv. rör:
rö (med fortis), fsv. optarme av optarmer etc. (med semifortis
på ultima), så är jag mäst böjd att antaga, att det är
dissimilation, som föranlett förlusten av -r också i prep. fyri
nysv. före\ domara nysv. dommare etc. (nysv. tungorna etc.).
Förlusten av -r i nom. pl. av adj. mask. hlodoge, gode. fem.
blodoga, goda (jmf. Svensk Akcent anf. st.) kan däremot ej
förklaras på detta sätt, men av denna form ensam vågar
jag ej draga den slutsatsen, att levis spelat någon roll vid
bevarandet av -r, eftersom hlodoge, gode väl också kunna
tydas på annat sätt än genom akcentueringens invärkan på
-r (jmf. Svensk Akcent anf. st.).
Förlusten av -r i prep. irfu(r), de pronominella vi(r),
i(r),pe(r) sammanhänger med ordeus proklitiska natur, men,
såsom det vill synas (se ovan s. 182), är det åtminstone
företrädesvis den sidan bos procliticæ, att de utan minsta
paus omedelbart ansluta sig till följande ord (och icke den
andra egenskapen hos procliticæ: att sakna fortis), som
framkallat förlusten av -r. I och för sig är det emellertid mycket
sannolikt, att ett över huvud svagt uttalat r-ljud alldeles
förstummades i språkets svagast akcentuerade stavelser, ocb
åtminstone tills vidare är det därför en öppen fråga, om
förlusten av -r i de delvis under olika perioder mötande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
