Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fsv. æ(r), nysv. ü ’est’, nysv. va för var ’erat’, 1600-talets
plä för plär, ha1) för har, fsv. mœ(r), pce(r), sce(r) ’ät mig,
dig, sig’ etc. framkallats av ordens akcentlöshet (oberoende av
deras ställuing i satsen för övrigt), eller oui -r i dem
ursprungligen förlorats endast framför konsonant i
satssaiuman-hauget.
Min uppfattning av fornsvenskans /•-ljud är alltså
följande.
Språket egde ett vokaliskt r-ljud såsom slutljud efter
konsonant, t. ex. slcogher (nom. sg.). Detta r-ljud kvarstår
alltid, och det omedelbart före r stående vokaltecknet
angiver den vokalklang, hvarmed /’-ljudet uttalades (vanligeu
slcogher, stundom skog hær, skoghir; i en och annan skrift
skoghar).
Språket hade konsonantiskt r-ljud i övriga
ställningar. När det konsonantiska r motsvarar urnordiskt r,
kvarstår det, t. ex. fapir, pær ’där’. När det konsonantiska
r motsvarar urnordiskt b, kan det förloras. Detta inträffar
a) alltid i midljud framför artikelns n, t. ex. andanir;
ofta — kanske ljudlagsenligt — i midljud framför följande
med konsonant börjande juxtaposition, t. ex. manapa dagher.
b) i slutljud. Bortfall kan inträffa i hvilken
böjningsform som hälst, hvilket väl tyder på ett svagt uttal av
detta -r. I flertalet former bevaras emellertid merendels r.
Förlusten bestämmes nämligen väsentligen efter följande
normer :
I) När i samma ord ett annat r-ljud finnes, bortfaller
-r, ifall bortfallandet ej hindras genom systemtvånget. Så
förklaras t. ex. 1) fsv. mer men optar-, nœr-, fiœr-me 2)
differentieringen fsv. rör : rö 3) fsv. fyrifr], nysv. före men under,
över, efter 4) domarar > dominare etc. 5) fsv. bötrenafr] etc.
6) fsv. gen. fem. luktrafr] etc. [7) nysv. andarne etc.].
’) Denna form brukades såsom hjälpverb men ej såsom „meningens
hufvudverb“ ännu under förra hälften av detta århundrade (se
svenska Ak:s språklära s. 73), och den brukas kanske ännu såsom
hjälpverb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
