Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Vi komma nu till en av svenska florans vackraste växter, "natt och dag", ymnig på de natursköna ekbackarna och lundängarna i Sveriges östersjölandskap, där den ännu vid sin nordgräns, t. ex. i Roslagen, är mycket talrik och en av de sällskapligaste örterna. Den är till sin utbredning i Sverige avgjort östlig och föredrager kusttrakterna samt finnes även på finska sidan, längs Finska viken och i de sjörika s.-ö- landskapen. "Naturen har i allmänhet varit sparsammare mot de kalla klimaten i gågvan af blommor med lysande utseende. De varmare deremot äga otaliga sådana. Men att ändå någon skönhet bland Floras foster skänktes åt Norden, vittnar denna Melampyr-art, som . . . ger en glädtighet åt det ställe, som hyser örten, att man snart skulle tro sig vara inkommen i sjelfva Floras Hof" (O. Swartz i "Svensk Botanik", Band 6).
Växtens blomningsfärger äro anmärkiningsvärt livliga, och särskilt lämnar denna art ett exempel på extrafloral skyltning, eller att vissa organ utanför blomman genom sin kronbladslikande färg bidraga till hela blomställninges utsmyckning. I detta fall är det skärmbladen, som metamorfoserats till praktfullt färgade högblad (jfr Gnaphalium, nr 27, och några labiater, t. ex. nr 101, sid. 76). Härtill kommer, att högbladen med sin violetta och blomkronorna med sin orangegula färg stå i en kontrast till varandra, som för vårt öga förjöjer och förstärker bådas färg ("komplementfärger", jfr t. ex. blomkorgens dubbelfärgning hos nr 33 Aster). Därav folknamnet natt och dag . Andra inhemska namn äro "svenska flaggan", "svenske soldater", "landsknektar" m. fl.
Man märker, hurusom alla blommorna på samma gren genom lämpliga krökningar i blomskaften bliva ensidigt vända, ehuru blad och skärmblad sitta i fyra rader (likaså hos Odontites, nr 119).
Allmännare och vidsträcktare utbredd men oansenligare är Melampyrim pratense, kovallen eller ängskovallen (ett namn, som anses betyda kogoder eller kobete; jfr betydelsen av det finska namnet!). Den är allmän i öppnare skogar och beteshagar genom hela norden.
Melampyrum-arterna räknas för myrmekofila (se nr 103), ty deras frön uppsökas och bortbäras av vissa myrarter, som t. o. m. taga dem ur det nyss öppnade fröhuset, fig. 4. Härmed sammanhänger, att fröet till både storlek, form och färg (fig. 5 och 8) mycket nära liknar och rent av härmar en myrpuppa; till och med det lilla mörkare bihanget på fröet har hos myrkokongen sin motsvarighet i den s. k. exkrementsäcken. En dylik härmning inom växt. och djurriket kallar man med ett engelskt namn mimicry.
Tavl. 121. A. Melampyrum nemorosum L., fig. 1 stjälkens bas med grenar och pålrot, 2 blomställning, 3 blomma (2/1), 4 blomfoder med moget fröhus (2/1), 5 frö (4/1), - B. M. pratense L., fig. 6 blomma (2/1), 7 fruktanlag (3/1), 8 frö (4/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
