Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
En växt av tämligen avvikande utseende, utmärkt av hela, hjärt- eller njurlika blad och smala kronblad, som till antalet kunna bliva 12 eller flera, medan foderbladen blott äro 3. Lågcäxt och delvis nedliggande samt blommande redan i april och maj, träffas den i täta grupper på gräsplaner, i lundar och parker och annorstädes på fet, fuktig och svagt beskuggad jord.
Vid basen av den blommande plantan finnas en mängd knölrötter ("amrötter") bland de övriga tråd- eller stränglika rötterna. Redan då växten är en liten groddplanta och får sitt första örtblad, uppkommer i dettas bladvinkel en knopp, som förser sig med en klubblik knölrot, och då växten blivit något större, bär den inomo kort, såsom vår bild utvisar, en hel knippa dylika. De små knoppar, som höra till dessa amrötter, utveckla sig dock ej på långt när alla till skott eller grenar, och knölrotsknippan får därför till uppgift att tjäna som ett gemensamt näringsförråd för de blommande stjälkarna. Några av dessa knoppar, särskilt i de övre bladvinklarna, lösgöra sig emellertid från växten för att börja en självständig tillvaro och alstra nya plantor; de äro således yngelknoppar eller vegetativa förökningsmedel. De äro hos svalörten rundade eller ocala och bestå till sin huvudmassa av en kort och tjock rot. Deras färg är vitbrun, och där svalörten växer sällskapligt, ligga de stundom i så stor mängd på marken, att de givit upphov till berättelser om "regn av vetekorn". Mogna frukter äro mindre vanliga hos svalörten, såsom ofta är fallet med växter, där den vegetativa förökningen är mycket kraftig.
På Skandinaviska halvön går svalörtens utbredning blott till s. Norrland och Nordlanden och den växer bott i låglandstrakter; i Finland är den inskränkt till de sydligaste landskapen. - Namnet "ficaria" gavs redan av botanister före Linné och sygtar på den fikon- (eller päron-) lika formen hos knölrötterna. "Svalört" anses betyda att växten visar sig i blom, då svalorna om våren återkomma till vårt land. Som äkta vårväxter pläga, är även svalörten starkt periodisk; då junivärmen blir för hög, går växten ned och fortlever till nästa vår blott i yngelknopparna och amrötterna.
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
