Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
I den höga örtvegetation, som växer i skugga av strandsnåren och aldungarna vid våra sjöar, alltså i sällskap med videörten (nr 132), frossörten (nr 102), fackelrosen (nr 339), älggräset (nr 288) m. fl., ser man ofta ett meterhögt gräs med långa, smala, slaka, rent gröna blad och smal, blekbrun, gråluden vippa. Detta är grenröret, en av de allmännare arterna av det art- och formrika sl. Calamagrostis och en av dem, som tydligast visar släktets kännemärke, nämligen de långa, fina hår, som utgå i krets omkring den ensamma blommans eller rättare ytterblomfjällets bas, fig. 3. En del av dessa fina hår äro avskilda från de övriga och förenade till en liten pensel, som egentligen utgör småaxets andra med förkrympta blomma. Till sina fjäll överensstämmer småaxet med Agrostis (nr 465); dock tillkommer här alltid ett ytterst fint borst på ytterblomfjället, fig. 4 (och nr 467, fig. 4).
Grenröret har fått sitt namn därav, att strået har sidogrenar från de nedre ledknutarna, medan de allra flesta gräs i vår nord äro ogrenade. Grenigt strå finner man dock stundom hos t. ex. sumpgröet (nr 454 A), vassen (nr 470) m. fl. Förgrening av den ovanjordiska stammen är sällsynt hos enhjärtbladsväxterna eller monokotyledonerna.
Arten finnes i större delen av Sverige och Finland samt i s. Norge. I mell. Sverige blommar den vanligen i slutet av juli.
Tavl. 466. Fig. 1 stråbas med grenar, 2 vippa efter blomningen, 3 småax (5/1), 4 ytterblomfjäll (10/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
