Två mycket egendomliga vattenväxter, till sina vegetativa delar jämförliga med kalmus, säv, blomvass o. dyl. De uppnå en höjd av 2-3 m; de hava enkel, trind, styct upprät och slutligen vedhård stängel; bladen äro mycket långa och smalt jämnbreda, stå uppräta och äro svagt vridna 2 till 3 varv ("skruvblad", jfr Butomus nr 483); blomställningarna äro tjocka, cylindriska, mycket täta ax av små och ofullkomliga blommor i ofantligt stort antal, det bruna honaxet nedom det halmgula hanaxet, som upptager toppen av stängeln. TIll följd av honaxets och ännu mer fruktställningens underliga utseende hava dessa växter fått flera skämtsamma namn, cigarrer" och "cigarretter", "krutlskare", "klubbgräs", "dunstockar", "kasedun", "narrkolvar" m. m.
T. latifolia har de bredaste bladen och det tjockaste honaxet. Dettas färg är svartbrunt. Blommorna sitta ej omedelbart på huvudaxeln, utan på små vågrätt utstående förgreningar av smal kägelform, tavl. 493, fig. 4. Honblommorna äro mycket enkla och ofullkomliga; de bestå av en långskaftad pistill med spolformigt fruktämne, ett kort, smal stift och ett litet brunt märke, samt fina hår på skaftet, kanske motsvarande ett hylle -- jämför ängsullens hyllehår --, och avsedda till svävapparat, då frukten mognat. Bland honblommorna sitta smala, långskaftade små klubbor, s. k. karpodier (ofruktbara honblommor?), som tjäna till fyllnads- och packningmaterial och göra axet tätare. Antalet blommor i honaxet uppges till mer än 100,000. Då frukterna mognat och sitta lösa i axet, behöves det blott en svag beröring för att det skall brista och blommorna välla ut som en ybig dunmassa; man kan då av ett enda ax fylla ett kärl av 10 liters rymd. Genom de fina svävhåren är varje liten frukt så lätt, att den länge står stilla i luften, innan den sjunker till marken.
Hanblomman består av 1 till 3 ståndare med smalt klubbformiga ståndarknappar och monadelfiskt förenade strängar samt fina hyllehår.
T. angusifolia har mycket smalare blad; dessa äro tillika tjockare och kullrigare på utsidan. Även honaxet är mycket smalare och dess färg rödbrun. De små utskotten av axets huvudaxel, på vilka honblommorna sitta, äro lågt och brett kägelformiga och uppbära hos denna art fyra slags organ se tavl. 494, fig. 5): a) honblommor, som även här bestå av en långskaftad pistill med tjockt spolformigt fruktämne; b) ofruktbara blommor med smalt spolformigt fruktämne; c) trådsmala skärmblad med något förtjockad spets, och d) även här klubbformiga karpodier, axets fyllnadsorgan.
Båda kaveldunsarterna växa i grunda sjövikar och åar, märgelgravar m. m. och deras utbredning omfattar huvudsakligen s. och mell. Sverige, s. Finland och s. Norge. De äro en vacker och egendomlig prydnad, där de växa. Axen av Typha-arter anses t. o. m. nog vackra att användas i torra buketter för salongerna (de förr så vanliga "Makartsbuketterna").
Tavl. 493. Typha latifolia , fig. 1 jordstam, 2 stycke av stängel med det översta bladet, 3 blomställningen (nederst Tavl. 494. T. angustifolia , fig. 1 stycke av stängel och blad, 2 bladspets, 3 blomställningens Förra
Nästa
Index
Innehållsförteckning
Project Runeberg, Fri Jun 27 21:10:00 1997
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nordflor/493.html