Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tilltalsord i Norden av Erik Wellander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tilltalsord i Norden
av underdånighet; det är ägnat att hos den så tilltalade väcka den känsla av
maktfullkomlighet, som i första person har tagit sig uttryck i den s.k. pluralis
majestatis: Vi Gustaf med Guds nåde osv.
Majestätspluralen är ett urgammalt hovbruk. Den nyttjades redan av den
persiske storkonungen Xerxes och har över seleuciderna och de romerska
kejsarna ärvts ända ned till våra dagar.
Mot denna majestätsplural i första person svarar i andra person den från
den talandes sida sett underdåniga plural, som det romerska kejsardömet
likaledes har lämnat i arv till västerlandet. Underdånighetspluralen vid tilltal
har emellertid missbrukats; den har av artighet använts icke blott till furstar
utan så småningom även till andra högre stående, överhuvud till sådana, som
man velat hedra, och slutligen till alla och envar. Även i svenskan har det
singulara tilltalsordet du på detta sätt trängts undan till det begränsade
område, som ovan antytts.
Om man nu i ett språk byter ut tilltalsordet du mot /, så är därmed ingen
större skada skedd. Det är vad som med större eller mindre konsekvens har
skett i våra moderna kulturspråk. Och det är vad som skett också i våra
landsmål, i den mån pronomenet I eller det därur uppkomna ni vunnit mark
som hövliglietspronomen. Men i svenskan komplicerades saken genom en
särskild omständighet. Vi fingo utifrån icke blott det plurala tilltalsordet
utan också åtskilliga titlar, som brukades till högre ställda, adels-,
lärdoms-och ämbetstitlar, och med dem insmög sig bruket att nyttja titel såsom
tilltalsord, alltså att säga icke Vad sägen I, herr greve? utan Vad säger herr
greven? På liknande sätt säger på tyska soldaten till officern: Was befehlen
Herr Leutnant?, studenten säger till professorn: Herr Professor hatten naoh
mir ge fragt, och jungfrun säger till matmodern: Frau Doktor haben gerufen.
Denna uttryckstyp har i de stora kulturspråken icke fått någon rikare
användning; i tyskan anses det betjäntaktigt att använda titel såsom
tilltalspronomen. Men i svenskan har bruket av titel eller titel och namn såsom
tilltalsord råkat sätta sig fast och fått en enastående utbredning. Detta
sammanhänger med en svensk grammatisk egendomlighet av stor räckvidd: man
talar till en person i samma ordalag som man talar o m honom. Svenska
barn dua i regel icke föräldrarna utan tilltala dem med pappa oclx mamma
eller far och mor; många svenska mödrar säga aldrig du till sina barn, utan
endast namnet; i många familjer tilltala syskonen varandra icke med du
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
