Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vierniemi Jooseppi av Volter Kilpi. Översättning från finskan av Elmer Diktonius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vierniemi Jooseppi
]mr de talte om sitt? Självmant öppnade Jooseppi aldrig på munnen, ifall
man ej riktade en fråga till honom, var kanske blyg och räddhågad i sällskap
med folk, men det märkte man, att han alltid lyddes och vände örat till, när
pratet hördes ända till honom, ja något liksom smalt ned hos honom och han
kände trivsel, när han suttit sin tid och lyssnat, och vid mungipan kunde
stundom, hur det föll sig, skälva tillstymmelsen av ett småleende, som dock
vanligen stannade i sin begynnelse och snarare var släkt med vemod än med
verklig glädje. Det förhöll sig väl så, att även han, fastän lottlös lämnad och
i ensamheten, trängtade till den trivsel, som människorna ha av varann, och
efter han under söckendagarna levde för sig själv kom han på söndagarna i
båten, så han åter fick höra människoröster och ej glömde deras klang: fick
samtidigt besöka Sandras grav och röra på sina känslor, så han ej helt och
hållet stelnade till is. Jooseppi hade känt sig mäkta fattig och tillspillogiven,
om han ej gått till kyrkan och suttit i kyrkbåten bland människorna.
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
