Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Likasom Danmark i Carl Bloch har en humoristisk framställare af de löjliga
sidorna i munklifvet och Norge i Lerche eger en konstnär, som icke spar
de vördade fädernas svaga sidor, så har nu äfven Sverige fått en
tecknare af de komiska situationerna i ett lif, som vårt folk för längesedan
glömt, och som vi endast känna genom resor, hörsagor eller bilder från
södern. Friherre Th. Cederström närmar sig i den tafla, som han kallat
»Störd siesta), mest till den senare af de nämnda skandinaviska
konstnärerna och särskildt deri, att hans tafla lika mycket är en arkitekturbild som en
genremålning. Och det ligger utan tvifvel något frestande i alla dessa gamla korsgångar
och refektorier, med enkla eller kopplade pelare, mäktiga hvalf, väggmålningar och
pittoresk belysning, att icke tala om det trefliga staffaget i dessa inbjudande salar,
i synnerhet när ämnet och scenen, såsom vanligtvis är fallet, håller sig till
köksafdelningen, vinkällaren eller matsalen, refektoriet. Sådant är här förhållandet.
I en rymlig klostersal med tre par kopplade pelare och präktiga hvalf samt en
stor freskomålning på den bortre väggen har köksmästaren i klostret somnat från sitt
arbete med grönsakerna till brödernas middag. Sysselsättningen med grönsakskorgen
har i stället öfvertagits af en svärm dufvor, som med sirliga rörelser och i vackra
grupper slå sig ned för att undersöka dess innehåll. Men derjemte har en skämtfull
broder öfverraskat den slumrande och söker nu väcka honom genom att sätta en
snusdosa under hans näsa.
Det hela tager sig, som man ser, mycket bra ut i fotografi. I verkligheten
deremot var arkitekturen något torrt och träaktigt målad; man hade ej intryck af, att
hvalfven voro murade. Dessutom kunde anmärkas, att figurerna äro nog små, eller
kanske rättare, att rummet är för stort och bilden för mycket arkitekturbild, så att
figurerna nedsjunka till staffage. För öfrigt kan ej nekas, att de båda figurernas, i
synnerhet den sofvandes, ställning och uttryck äro lyckade, äfven om den, som sett
flere af denne målares arbeten, måste draga på munnen, då han i den rödskäggige
skämtaren igenkänner denne målares favoritmodell, som hos honom ofta återkommer
i många skepnader. Särskildt göra dufvorna ett intagande och lifligt bidrag till den
godmodigt lustiga scenen.
C. R. Nyblom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 20:04:27 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nordkonst/1878/0036.html