Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna tafla, som till sina dimensioner närmar sig den för mästaren vanliga
storleken, framställer det inre af en bondstuga, förmodligen i Holland eller
nordvestra Tyskland. Från den gröna gardin, som är dragen för det lilla
fönstret öfver dörren, faller ett egendomligt, dämpadt ljus in öfver det
inlagda tegelstensgolfvet och hela den karakteristiska interiören. I bakgrunden
hvilar i en stor säng en dödssjuk man, hvars hufvud man ser i profil på
hufvudkudden. Bredvid sängen ligger en halfvuxen flicka på knä med ansigtet
skyldt emot sängen. I förgrunden sitter till venster bakom en framdragen
smal skärm en gammal herre, som tyckes vara läkaren, med ett bord vid sidan,
uppfyldt af medikamentsflaskor. Han har just uttalat den ödesdigra domen, att ingenthg
mera återstår att hoppas för den sjuke. Hans magra ansigte med de stora glasögonen
uttrycker det största allvar och medlidande med den unga hustrun, till hvilken han
tydligen med bäfvande stämma har framfört det sorgliga budskapet. Öfverväldigad
af smärta, står hon framför honom, en ung, stark och präktig qvinna. Med slutna
ögon, håller hon hufvudet mot sin på skärmen stödda arm, som om hon skulle vilja
sjunka ihop, när den skakande sanningen träffar henne. En gammal ful madam i en
stor hatt och en kort, utstående, blommig salopp, räcker sina darrande, rynkiga händer
emot henne likasom för att stödja henne. Det gamla fårade, nästan komiskt fula
ansigtet uttrycker på det innerligaste sätt ömhet och deltagande för hennes unga
väninna. Hon ville så gerna med sina maktlösa gamla händer kunna beskydda den
unga qvinnan mot det hårda slag, som måste träffa henne. Framför modern, hvars
mäktiga figur tyckes tillkännagifva, att nya barnsorger vänta henne, står en liten
frodig flickunge med ett rödblommigt barnansigte. Hon håller begge armarne om
moderns kjol, likasom för att värna henne mot den stygga gubben på stolen, ty ehuru
hon ingenting klart begriper af det hela, har hon dock en dunkel aning om, att det
är han, som tillfogat hennes mamma något ondt.
Det är en scen, som framställer ett af lifvets allra allvarligaste ögonblick med
rörande enkelhet och sanning. Ju mera man fördjupar sig i hvarje enskild figur, desto
mera gripes man af det intryck, de göra. I dessa plumpa, föga klädande drägter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 20:04:27 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nordkonst/1878/0046.html
