Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tillegnan. |
Min prins, de lik, som der sig skockat,
Förtjena väl sin egen vård,
Gch derför dessa blad jag plockat
Ifrån kung Ludvigs blomstergård. |
Det är detta hemska ämne, som den unge konstnären, hvilken nu vistas i Paris,
företagit sig att behandla i en tafla, som äfven varit synlig i 1876 års Pariser-salong. I
en sidogång af den besjungna »blomstergården», hvilken snedt öfver taflan begränsas af
ett plank med en liten port, vandrar Ludvig XI, som förmodligen icke kan sofva, i
morgongryningen framåt, stödd med venster hand på en kryckkäpp och med höger
arm på sin förtrogne rådgifvare, förmodligen den bekante barberaren messire
Olivier-le-Daim. Träden i »blomstergården», hvilka stå nakna i höst-dagens gryning, hafva
deremot till prydnad på sina grenar en och annan hängd stackare, medan efter en
af dem, som redan multnat, hufvudskål och ben ligga spridda bland daggigt gräs och
vissnade blommor. Det är dessa lemningar, som äro föremål för den höge lustvan
drarens uppmärksamhet, under det hans bistre följeslagare ger honom sjelf en högst
talande sidoblick. Hufvudfigurerna med sina prägtiga kostymer och sitt väl återgifna
psykiska uttryck framträda skarpt och klart i midten af taflan, medan allt det öfriga,
den hotfullt och dystert röda morgonhimmelen, de öfver planket skymtande tinnarne
af staden Paris, de i den disiga luften tröstlöst framstickande nakna grenarne med sin
ohyggliga prydnad, framträder i mera obestämda och förtonande former, och genom
sin egendomliga stämning utgör en förträffligt passande ram till den hemska bilden.
Den unge konstnären har här visat sig mycket säker på sin sak både i tanke och
komposition, i form och färg. Är det något, som man härvid skulle känna lust att
anmärka, så vore det väl, att en ung svensk, som så nyligen kommit till Paris, visar
sig gripen icke blott af det goda hos den franska skolan, utan också genast är färdig
att trampa hennes spår i valet af ämnen, hvilket onekligen måste förefalla ett sundt
sinne sjukligt. Det är numera icke längre nog med att ett ämne är gripande och
tragiskt; det måste vara ohyggligt, upprörande, vidrigt, och ju mera rafflande, desto
bättre. Det är denna öfvergång från det tragiska och patetiska till det sinligt
upphetsande och patologiska, som inom Frankrikes bildande konst — likasom inom dess
literatur – utgör ett beklagligt tecken till nedgång och inre förskämning, medan
konstnärlig förmåga och teknisk talang – det måste fritt erkännas – stå på en
höjd, som de förut sällan eller kanske aldrig innehaft.
<big>C. R. Nyblom.</bg>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 20:04:27 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nordkonst/1878/0055.html
